Narrativ förmåga, mentaliseringsförmåga och användning av mentaliseringsord hos barn med Aspergers syndrom eller ADHD

Abstract

Narrativ förmåga kräver goda kognitiva och språkliga färdigheter. Narrativ förmåga är avgörande för att klara av vardagliga uppgifter. Studier visar att barn som har utmaningar i den narrativa förmågan riskerar även att få svårigheter med läsförmågan, ha sämre skolframgång och svag social kompetens. Berättande och mentaliseringsförmåga har en stor roll även för de pragmatiska färdigheterna. Studier visar också att det finns ett samband mellan mentaliseringsförmågan och användning av mentaliseringsord. Syftet med den här pro gradu-avhandlingen är att redogöra för narrativ förmåga, mentaliseringsförmåga och användningen av mentaliseringsord hos barn i åldrarna 7–9 med Aspergers syndrom (AS) eller ADHD samt hur de skiljer sig från typiskt utvecklade barn i samma ålder. Avhandlingen tar också att ta reda på om, och på vilket sätt, narrativ förmåga och användningen av mentaliseringsord skiljer sig beroende på om barnet har AS eller ADHD. Deltagarna i den här studien var 80 finskspråkiga skolbarn i 7–9 års ålder. De delades in i två grupper, till en testgrupp (n=20) och en kontrollgrupp (n=60). I testgruppen fanns barn med AS, ADHD eller barn med både AS och ADHD eller någon annan tilläggsdiagnos. I kontrollgruppen fanns åldermatchade barn med typisk utveckling. Barnens narrativa förmåga och användning av mentaliseringsord evaluerades med hjälp av bildseriekort. Ur barnens berättelser undersöktes berättelsernas nivå, antal ord och mängden mentaliseringsord. Dessutom räknades ett evaluativt index ut. Mentaliseringsförmågan hos barnen i testgruppen undersöktes med det klassiska Sally Ann-testet och alla barn tillfrågades vad en karaktär tänker i en bildserie. Resultaten i den här studien visade att det fanns skillnader i narrativ förmåga hos barnen i testgruppen jämfört med kontrollgruppen. Berättelserna ur testgruppen var på lägre nivå, de var kortare och innehöll mindre mentaliseringsord än berättelserna ur kontrollgruppen. När den narrativa förmågan hos barn med Aspergers syndrom och ADHD jämfördes sinsemellan, fanns inga signifikanta skillnader. Testgruppens svar i mentaliseringsuppgifterna korrelerade med berättelserna hos kontrollgruppens barn, men inte hos testgruppens barn. Resultaten i den här studien stöder delvis tidigare forskningsresultat.