En kärleksfull omfamning i glömskans korridor : en kvalitativ studie om kramen som beröringsform inom demensvården

Abstract

Syftet med denna studie är att är att öka förståelsen för kramen som beröringsform och hur kramen kan vara vårdande för människor som lider av demenssjukdom. Frågeställningarna är: 1. Vad är en kram inom en kontext av demensvård? 2. Vad är vårdande i en kram inom en kontext av demensvård?

Det teoretiska perspektivet är vårdvetenskapligt och grundar sig på Katie Erikssons caritativa vårdteori. De teoretiska utgångspunkterna fokuserar på begreppen ethos, vårdande, naturlig vård, vårdandets substans – att ansa och den vårdande relationen. Studien är kvalitativ och forskningsmaterialet har samlats in genom fokusgrupper. Fokusgrupperna har utgjorts av vårdare på tre intensifierade boenden för personer med demenssjukdom. Forskningsmaterialet analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys.

Resultatet och slutsatserna av denna studie är att kramen med sin grund i ett naturligt vårdande är naturlig och användbar inom en kontext av demensvård. Kramen verkar kunna skapa en vårdande relation som innehåller ömsesidighet, samhörighet, vänskap och förtroende mellan vårdaren och den demenssjuke. Därtill verkar kramen öka möjligheten för vårdaren och den demenssjuke att förstå varandra. Kramen kan även vara en förmedlare av caritas och ett sätt att bekräfta den demenssjukes värdighet, eftersom den ökar möjligheten att se den unika människan bakom demenssjukdomen. Kramens vårdande substans är främst att den stärker den demenssjukes identitet, ger trygghet och lugn, lindrar hemlängtan, lindrar oro, lindrar aggressivitet samt ger mening och betydelse.