Studium av extraherbara näringsämnen i markprover med jonkromatografi och ICP-OES

Abstract

Vid analys av blomstermull och rodomull med jonkromatografi och induktivt kopplad plasma optisk emissionsspektrometri, ICP-OES, som analysmetoder, fås mycket olika resultat beroende på vilket extraktionsmedel som används vid extraktionen. I detta studium undersöktes blomstermull och rodomull med extraktionsmedlen vatten, Mehlich-3 och Olsen. Syftet är att undersöka vilket extraktionsmedel som passar bäst för extraktionen och analysen av dessa två prover. Med jonkromatografi analyserades NO3−, SO42− och H2PO4−/ HPO42−, där pH för lösningen avgör om P förekommer i formen av H2PO4− eller HPO42−. Vid analysen av både blomster- och rodomullen kan man märka att det förekommer stora skillnader i hur stora koncentrationer av jonerna det går att extrahera med de olika medlen. Vatten lämpar sig bäst som extraktionsmedel för extraktion av NO3− och SO42−, medan Mehlich-3 för fosforföreningen. Detta gäller för både blomster- och rodomullen. Fastän Mehlich-3 anses enligt olika undersökningar vara det bästa multi-elementextraktionsmedlet kan man inte analysera NO3− på grund av att extraktionsmedlet innehåller höga koncentrationer av NO3−. Vid analys av NO3− lämpar sig andra extraktionsmedel bättre. Extraktionsmedlet Olsen anses lämpa sig bäst för extraktion av fosforhaltiga joner och föreningar. I detta fall fungerade Mehlich-3 bättre för att ingendera av mullen är kalkhaltiga. Elementen P, K, Ca, Mg, S, B, Cu, Fe, Mo och Zn analyserades med ICP-OES. Vid analysen av blomstermull och rodomull med vatten, Olsen och Mehlich-3 som extraktionsmedel kan man märka att de största extraherade koncentrationerna av elementen fås med Mehlich-3-extraktionsmedlet. Till de element som extraheras bäst med Mehlich-3 räknas Ca, Cu, Fe, Mg och P. För K och S lämpar sig vatten bäst som extraktionsmedel. Från jonkromatografianalysen kunde man märka att vatten lämpar sig bäst för extraktion av SO42−, så man kan se att vatten fungerar bäst som extraktionsmedel för de element och joner som är vattenlösliga. I den didaktiska delen av avhandlingen utvecklades ett laboratoriearbete för ämneskursen analytisk kemi. Laborationen har en vardagskoppling, för att studerandena ska få en inblick i hur vissa begrepp hänger ihop och hur de tillämpas. Studerandena som utförde laborationen ansåg till största delen att man inte behöver ändra på den nya arbetsbeskrivningen. Man kan tillägga lite tilläggsinformation, men grunden är bra som den är. Studerandena ansåg också att svårighetsgraden var passlig, fastän det förekom svårigheter vid rapportskrivandet. Studerandena önskar också att läraren ska vara aktivt med vid laborationstillfällen, och ha en aktiv roll, men läraren ska inte hjälpa till för mycket.