Functionalization of cellulosic fibers via adsorption of native and light-responsive polysaccharides
Gabova, Olga (2018-01-17)
Gabova, Olga
Åbo Akademi - Åbo Akademi University
17.01.2018
Publikationen är skyddad av upphovsrätten. Den får läsas och skrivas ut för personligt bruk. Användning i kommersiellt syfte är förbjuden.
Publikationens permanenta adress är
https://urn.fi/URN:ISBN:978-952-12-3661-7
https://urn.fi/URN:ISBN:978-952-12-3661-7
Abstrakt
Massafibrer används inom ett brett sortiment av vardagsprodukter. Fastän efterfrågan av tidningspapper och tryckpapper minkar, så ökar konsumtionen av sådana fiberbaserade produkter som specialpapper, förpackningar, mjukpapper och hygienprodukter. Den ökande oron om plastföroreningar stimulerar utvecklingen av teknologier för biobaserade och biodegraderbara produkter. I ljuset av det nuvarande läget fokuserar detta arbete på ytfunktionalisering av massafibrer för att förbättra deras egenskaper samt att introducera helt nya särdrag. Dylika modifieringar ger möjligheter att öka värdet av fibermaterialen och bredda tillämpningsområdet för massafibrerna.
Adsorption av biopolymerer och deras derivat valdes som modifieringsmetod eftersom den bevarar fibrernas bulkiga struktur och eftersom metoden kan appliceras på existerande fiberlinjer i massa- och pappersbruk. Två typer av polysackarider användes som ytmodifieringsmedel, nämligen extraherade xylaner och speicaldesignade cellulosaderivat som reagerar på ljus.
Xylaner extraherades från björkved och från blekt sulfatmassa av björk genom de två metoderna trycksatt hetvattenextraktion och kall alkaliextraktion. De två xylantyperna var betydligt olika varandra med avseende på utseende, kemisk sammansättning och molmassa. Kall alkaliextraherad xylan (CAX) var mycket renare än xylan extraherat med hetvatten (HWX). Båda xylanen applicerades med doseringarna 2 % och 5 % (baserat på torr massa) till sulfatmassa av tallfibrer i ett syrgasdelignifieringssteg. Tillsats av CAX hade en positiv effekt på processens selektivitet. Handark gjorda av syrgasdelignifierade fiber samt därefter blekta och malade fibrer, båda innehållande CAX, hade överlägsna mekaniska egenskaper jämfört med referensmaterialen. Däremot presterade HWX sämre än CAX, på grund av ett större innehåll av sidogrupper och ligninföroreningar. Särskilt adsorptionen av HWX på massafibrer var lägre och själva syrgasdelignifieringen försvårades. Dessa resultat demonstrerade sålunda att CAX kan appliceras som torrstyrkemedel för att förbättra de mekaniska egenskaperna av den slutliga fiberprodukten och att fibermassans modifieringssteg kan utföras i en fiberproduktionslinjes syrgasdelignifieringssteg.
Nya vattenlösliga multifunktionella katjoniska cellulosederivat (MCCD), som kan reagera på ljus, adsorberades i en vattenlösning på blekt sulfatmassa av eukalyptus för att förse fotoaktivitet till fibrerna. Studierna omfattade adsorptionsmekanismen och effekten av MCCDs struktur på adsorptionsprocessen. De applicerade MCCD av kumarintyp (dvs. blandade 2-[(4-metyl-2-oxo-2H-kromen-7-yl)oxi]acetat–(3- karboxipropyl)trimetylammonium klorid estrar av cellulosa) hade en inneboende förmåga till tvärbindning vid bestrålning med UV-ljus. Tvärbindningen skedde via en cykloaddition reaktion mellan de utstående fotoaktiva grupperna. Massafibrerna som modifierades med denna typ av MCCD erhöll derivatens fototvärbindningsfunktionalitet. Handark av dylika fibrer, vilka bestrålades med UV-ljus ledde till ett mycket starkare fibernätverk tack vare de kovalenta bindningar som formades mellan fibrerna. Därtill ökade också de individuella fibrernas styvhet efter UV bestrålningen. En annan grupp av MCCD (blandade N- (3-propansyra)- och N-(4-butansyra)-1,8-naftalimid-(3 karboxipropyl)trimetylammonium klorid estrar av cellulosa) försåg fibrerna med fluorescens i den visuella delen av spektrumet. Under exponering med UV-ljus kunde de fluorescerande fibrerna med blotta ögat särskiljas från referensfibrerna. Följaktligen kan de fluorescerande fibrerna fungera som en äkthetsindikator när de integreras in till fibermaterialet, så som till den inre delen av en förpackning. Båda typer av preparerade massafibrer som reagerar på ljus kan potentiellt användas till att konstruera smarta bio-baserade material, t.ex. inom förpackningar, för att öka dess mekaniska prestanda och för att bekräfta förpackningens äkthet.
Adsorption av biopolymerer och deras derivat valdes som modifieringsmetod eftersom den bevarar fibrernas bulkiga struktur och eftersom metoden kan appliceras på existerande fiberlinjer i massa- och pappersbruk. Två typer av polysackarider användes som ytmodifieringsmedel, nämligen extraherade xylaner och speicaldesignade cellulosaderivat som reagerar på ljus.
Xylaner extraherades från björkved och från blekt sulfatmassa av björk genom de två metoderna trycksatt hetvattenextraktion och kall alkaliextraktion. De två xylantyperna var betydligt olika varandra med avseende på utseende, kemisk sammansättning och molmassa. Kall alkaliextraherad xylan (CAX) var mycket renare än xylan extraherat med hetvatten (HWX). Båda xylanen applicerades med doseringarna 2 % och 5 % (baserat på torr massa) till sulfatmassa av tallfibrer i ett syrgasdelignifieringssteg. Tillsats av CAX hade en positiv effekt på processens selektivitet. Handark gjorda av syrgasdelignifierade fiber samt därefter blekta och malade fibrer, båda innehållande CAX, hade överlägsna mekaniska egenskaper jämfört med referensmaterialen. Däremot presterade HWX sämre än CAX, på grund av ett större innehåll av sidogrupper och ligninföroreningar. Särskilt adsorptionen av HWX på massafibrer var lägre och själva syrgasdelignifieringen försvårades. Dessa resultat demonstrerade sålunda att CAX kan appliceras som torrstyrkemedel för att förbättra de mekaniska egenskaperna av den slutliga fiberprodukten och att fibermassans modifieringssteg kan utföras i en fiberproduktionslinjes syrgasdelignifieringssteg.
Nya vattenlösliga multifunktionella katjoniska cellulosederivat (MCCD), som kan reagera på ljus, adsorberades i en vattenlösning på blekt sulfatmassa av eukalyptus för att förse fotoaktivitet till fibrerna. Studierna omfattade adsorptionsmekanismen och effekten av MCCDs struktur på adsorptionsprocessen. De applicerade MCCD av kumarintyp (dvs. blandade 2-[(4-metyl-2-oxo-2H-kromen-7-yl)oxi]acetat–(3- karboxipropyl)trimetylammonium klorid estrar av cellulosa) hade en inneboende förmåga till tvärbindning vid bestrålning med UV-ljus. Tvärbindningen skedde via en cykloaddition reaktion mellan de utstående fotoaktiva grupperna. Massafibrerna som modifierades med denna typ av MCCD erhöll derivatens fototvärbindningsfunktionalitet. Handark av dylika fibrer, vilka bestrålades med UV-ljus ledde till ett mycket starkare fibernätverk tack vare de kovalenta bindningar som formades mellan fibrerna. Därtill ökade också de individuella fibrernas styvhet efter UV bestrålningen. En annan grupp av MCCD (blandade N- (3-propansyra)- och N-(4-butansyra)-1,8-naftalimid-(3 karboxipropyl)trimetylammonium klorid estrar av cellulosa) försåg fibrerna med fluorescens i den visuella delen av spektrumet. Under exponering med UV-ljus kunde de fluorescerande fibrerna med blotta ögat särskiljas från referensfibrerna. Följaktligen kan de fluorescerande fibrerna fungera som en äkthetsindikator när de integreras in till fibermaterialet, så som till den inre delen av en förpackning. Båda typer av preparerade massafibrer som reagerar på ljus kan potentiellt användas till att konstruera smarta bio-baserade material, t.ex. inom förpackningar, för att öka dess mekaniska prestanda och för att bekräfta förpackningens äkthet.