Kan och får människan forma sitt eget öde?

Föreliggande studie undersöker hur de teologiska begreppen frälsning och exil förstås inom två judiska perspektiv samt vilka konkreta uttryck dessa frälsningssyner får. Perspektiven har utvecklat divergerande förhållningssätt till en messiasgestalt, till staten Israel, till statens territoriella expansioner, till Förintelsen och till Tempelberget. Jag undersöker hur heliga texter och religiösa auktoriteter åberopas till stöd för dessa förhållningssätt. Forskningen bidrar till en nyanserad förståelse av judendomen, och mer allmänt till en förståelse för religioners formbarhet.

Studiens primärmaterial består av textmaterial som publicerats av representanter för vartdera av de två aktuella perspektiven, som i studien benämns Hardal (religiös sionism) och Haredi (ultra-ortodox judendom).

En övergripande fråga som studien ställer till primärmaterialet är vilket bibliskt och rabbinskt material primärkällorna hänvisar till för att stärka sina argument. Studien är också intresserad av vilka historiska impulser som har påverkat diskursen. Studien ställer också fem konkreta frågor till primärmaterialen: (1) Hur argumenterar primärmaterialen ifråga om exil och frälsning? Hur övergår det ena tillståndet i det andra, och går det att påverka denna förändring? (2) Hur förstås Förintelsen i relation till den existentiella dynamiken? (3)Vilken roll spelar messiasgestalten i sammanhanget? (4) Påskyndar det judiska folkets återvändo till det Heliga Landet frälsningsprocessen, eller inte? (5) Borde Jerusalems tempel återuppföras så snart som möjligt och med tillbudsstående medel, eller borde man invänta ett Guds ingripande?

De två perspektiv som studien undersöker kommer till diametralt olika slutsatser ifråga om hur människan kan påverka frälsningsprocessen. Studien identifierar diskrepansen mellan dessa två perspektiv och undersöker den.