Implementing children's rights to participation in family decision-making processes in Africa

Abstract

It is only 28 years ago since children's right gained comprehensive legal protection both at the UN level and the African regional level through the adoption of the Convention on the Rights of the Child and the African Children's Charter respectively. Over the years a lot has been written to give context to the provisions of these instruments both at the global level and particularly at the African regional level. This contribution acknowledges and adds to the wealth of literature already written by children's right experts as it pays particular attention to one of the most delicate rights ascribed to children in article 12 of the CRC and article 4(2) of the African Children's Charter protecting children's right to participation. Research on children’s right to participation in particular, is still embryonic in Africa and this contribution dares to exploit the unfortunate gap created by such limited research. The author acknowledges that the scarcity of research exploring the applicability of children’s right to participation could be based on the diversity of cultural and parenting styles extant in Africa. This contribution also holds that the limited application of children’s right to participation in family decision-making processes is also exacerbated by the strong position of parental responsibilities and rights in Africa.

The author introduces the State as an ice breaker into the family environment to protect the best interests of the child especially in cases where decisions taken during family decision-making processes with or without a child's participation is not in the best interests of the child. To justify the rational of state intervention into the family, the author argues that there is nothing like a parent-child relationship without the state because, the state is the source of laws which established such relationships. To demonstrate this, the author introduces the balance model to best define the role of the state, parents and the child in a family decision-making process.

This thesis is divided into two parts, although not expressly. Part one consists of chapters two, three and four. These chapters provide the contextual background to the legal protection of children’s right to participation. Each chapter is tailored to feed the preceding chapter as the work unfolds. Chapter four in particular, is in the middle of the two parts, as it attempts, succinctly, to portray, thanks to classical examples from South Africa and Cameroon (reasoning for limitation provided in the introductory paragraph of chapter four), the various practical (legal and policy frameworks) and institutional support provided by state parties to support, facilitate, and redress any issues related to their mandate to promote children’s right to participation in general and specifically in family decision-making processes. The second part of this thesis feeds from the context laid in the first part and consists of chapters five, six and seven. These chapters are complimentary to one another and crucial to the context discussed in the earlier chapters. For example, chapter five analyses the role of the state and the parents in giving children the space and time to participate in family decision-making processes and to give their view due weight. Chapter six builds on such roles in the context of children’s right to participate in health and medical decisions concerning them and chapter seven introduces a balance model to enable better and comprehensive attainment of children’s right to participate in family decision-making processes in Africa.

Det är bara 28 år sedan barns rättigheter erhöll ett omfattande skydd både på FN-nivå och på den regionala afrikanska nivån genom antagandet av konventionen om barns rättigheter och den afrikanska barnstadgan. Under åren har det skrivits mycket som placerat dessa instruments stadganden i ett globalt och afrikanskt sammanhang. Detta bidrag noterar och utgör ett tillägg till den uppsjö av litteratur som redan skrivits av experter på barns rättigheter. Det lägger särskild vikt på en av de mest känsliga rättigheterna som barn tillerkänts, nämligen artikel 12 i barnkonventionen och artikel 4(2) i den afrikanska barnstadgan som skyddar barns rätt till deltagande. Särskilt forskningen kring barns rätt till deltagande är fortfarande i startgroparna i Afrika och detta bidrag utnyttjar den olyckliga lucka som skapats av denna begränsade forskning. Författaren medger att denna brist på forskning kan bero på mångfalden av kulturer och uppfostringsmetoder i Afrika. Detta bidrag hävdar också att den begränsade tillämpningen av barns rätt till deltagande i beslutsprocesser inom familjen förstärks av den starka ställning som föräldrarnas skyldigheter och rättigheter har i Afrika.

Författaren introducerar staten som en isbrytare i familjeomgivningen för att skydda barnets bästa framförallt i fall där beslut som tas i beslutsprocesser inom familjen, med eller utan barnets deltagande, inte är i barnets bästa intresse. Författaren motiverar statens inblandning i familjen med att det inte existerar något förhållande mellan barn och föräldrar utan staten, eftersom staten är källan till den lagstiftning som etablerar dessa förhållanden. För att demonstrera detta introducerar författaren en balansmodell för att bäst definiera statens, föräldrarnas och barnets roll i beslutsprocesser inom familjen.

Denna avhandling är indelad i två delar, om än inte uttryckligen. Del ett består av kapitel två, tre och fyra. Dessa kapitel tillhandahåller den kontextuella bakgrunden till det rättsliga skyddet av barns rätt till deltagande. Varje kapitel är utformat så att det bygger på det föregående kapitlet medan arbetet utvecklas. Framförallt kapitel fyra ligger mellan dessa två delar, då det strävar till att koncist porträttera de olika former av praktiskt (rättsliga och politiska ramar) och institutionellt stöd som konventionsstaterna tillhandahåller för att stöda, främja och rättsligt pröva frågor som rör deras mandat att befrämja barns rätt till deltagande i allmänhet och i synnerhet i beslutsprocesser inom familjen. Detta sker med hjälp av klassiska exempel från Sydafrika och Kamerun (motiveringen till avgränsningen tillhandahålls i den första paragrafen i kapitel fyra). Avhandlingens andra del bygger på den kontext som getts i den första delen och består av kapitel fem, sex och sju. Dessa kapitel kompletterar varandra och är avgörande för det sammanhang som diskuterats i de tidigare kapitlen. Kapitel fem analyserar till exempel statens och föräldrarnas roll i att ge barn utrymme och tid att delta i beslutsprocesser inom familjen och att ge deras åsikter vederbörlig vikt. Kapitel sex behandlar dessa roller ifråga om barns rätt att delta i beslut som rör deras hälsa och medicinska frågor och kapitel sju introducerar en balansmodell för att möjliggöra bättre och mer omfattande uppnående av barns rätt att delta i beslutsprocesser inom familjen.