Gender differences in the genetics of disordered eating and body-mass index : Unique and shared etiology

Abstract

We assessed the heritability of disordered eating and Body Mass Index (BMI) in a population-based sample of 8,033 Finnish twins and their siblings (age 18-49). Women displayed more disordered eating and had lower mean BMI than men. Disordered eating was positively associated with BMI. Univariate model fitting showed that additive genetic effects accounted for 50% of the variance in disordered eating in women and 62% in men. Unique environmental effects explained the remaining variance. Individual variance in BMI was also principally explained by genetic effects, with estimates of 80% for women and 78% for men. Gender differences in the strenght of genetic effects were tested, yielding significant differences in BMI but not in disordered eating. Furthermore, we tested qualitative gender differences in genetic etiology and found that the genes that contribute to disordered eating and BMI in women were only partly the same as those contributing to disordered eating and BMI in men. Bivariate model fitting was used to explore the possible shared genetics of disordered eating and BMI. The genetic correlation between disordered eating and BMI was .47 for women and .69 for men. The environmental correlation was .19 for women and .17 for men. All of the correlations were significant. In conclusion, the results indicate that disordered eating and body mass index are highly heritable and that they have a significant shared genetic background, but also that there are gender differences in the genetics of both traits.

Målet med denna tvillingstudie var att undersöka ärftligheten hos stört ätbeteende och Body Mass Index (BMI) i ett populationsbaserat sampel bestående av 8 033 finska tvillingar och deras syskon (ålder 18-49). Kvinnor uppvisade mer stört ätbeteende än män, och deras BMI var i medeltal lägre än männens. Stört ätbeteende och BMI hade en positiv association. I de univariata genetiska analyserna framkom att 50 % av den individuella variationen i stört ätbeteende hos kvinnor och 62 % av den individuella variationen i stört ätbeteende hos män berodde på genetiska effekter. Resten av variationen förklarades av unika omgivningsfaktorer. Individuell variation i BMI förklarades också huvudsakligen av genetiska effekter (kvinnor: 80 %; män: 78 %), och även där stod unika omgivningfaktorer för den övriga variationen. Signifikanta könsskillnader i storleken av de genetiska effekterna bakom BMI hittades. Inga kvantitativa skillnader i ärftligheten av stört ätbeteende hittades. Generna som påverkar stört ätbeteende respektive BMI hos kvinnor var delvis andra än de som påverkar stört ätbeteende och BMI hos män. En bivariat modell testades för att utreda ifall generrna som påverkar stört ätbeteende delvis är desamma som generna som påverkar BMI. Den genetiska korrelationen mellan stört ätbeteende och BMI var ,47 för kvinnor och ,69 för män. Omgivningskorrelationerna var ,19 för kvinnor och ,17 för män. Sammanfattningsvis visar resultaten på att såväl stört ätbeteende och BMI är ärftliga, och att de påverkas delvis av samma uppsättning gener. Dessutom fanns det könskillnader i den genetiska etiologin hos båda egenskaper.