Psykoterapeuters professionella livskvalitet i Finland:: Medkänslotillfredsställelse, burnout och medkänslotrötthet
Lamminpää, Simo (2017)
Lamminpää, Simo
Åbo Akademi
2017
Julkaisu on tekijänoikeussäännösten alainen. Teosta voi lukea ja tulostaa henkilökohtaistakäyttöä varten. Käyttö kaupallisiin tarkoituksiin on kielletty.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe201704246236
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe201704246236
Tiivistelmä
Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka psykoterapeuternas professionella livskvalitet i Finland. Med professionell livskvalitet avses här hjälpandets sekundära effekter, nämligen medkänslotillfredsställelse, burnout och medkänslotrötthet. Olika faktorer som kan påverka psykoterapeuters välmående och arbete diskuteras.
Metod: Som metod användes både en enkät och halvstrukturerade intervjuer. Enkäten byggde på självskattningsinstrumentet ProQOL (Professional Quality of Life Scale). Respondenternas antal var 263 varav 248 var Psykologförbundets medlemmar och 15 var Sjuksköterskeförbundets medlemmar. Könsfördelningen inom hela samplet var 84,4 % kvinnor (n = 222), 15,2 % män (n = 40) och 0,4 % annat (n = 1). Tretton frivilliga psykoterapeuter intervjuades efter datainsamlingen.
Resultat: Psykoterapeuternas livskvalitet i Finland är på samma nivå jämfört med internationella studier där samma mätinstrument har använts. Beträffande burnout mår psykoterapeuterna i samplet bättre än psykoterapeuter i internationella studier. Antalet timmar man arbetar terapeutiskt per vecka hade ett positivt samband med medkänslotillfredsställelse. Framgångar i klientarbete ansågs öka välmåendet, medan svåra situationer med klienter ansågs minska det. Utbildning samt en aktiv och mångsidig fritid ansågs motverka yrkets påfrestningar. Terapeutens egen traumabakgrund hade enligt deras egen bedömning en positiv effekt på arbetet. Diskussion: Studien ger vid handen att Finlands psykoterapeuter verkar uppleva sig ha rätt god professionell livskvalitet. Vilka faktorer som bidrar till detta ger undersökningen inte tydliga svar på, men den omfattande utbildningen verkar vara en bidragande orsak.
Metod: Som metod användes både en enkät och halvstrukturerade intervjuer. Enkäten byggde på självskattningsinstrumentet ProQOL (Professional Quality of Life Scale). Respondenternas antal var 263 varav 248 var Psykologförbundets medlemmar och 15 var Sjuksköterskeförbundets medlemmar. Könsfördelningen inom hela samplet var 84,4 % kvinnor (n = 222), 15,2 % män (n = 40) och 0,4 % annat (n = 1). Tretton frivilliga psykoterapeuter intervjuades efter datainsamlingen.
Resultat: Psykoterapeuternas livskvalitet i Finland är på samma nivå jämfört med internationella studier där samma mätinstrument har använts. Beträffande burnout mår psykoterapeuterna i samplet bättre än psykoterapeuter i internationella studier. Antalet timmar man arbetar terapeutiskt per vecka hade ett positivt samband med medkänslotillfredsställelse. Framgångar i klientarbete ansågs öka välmåendet, medan svåra situationer med klienter ansågs minska det. Utbildning samt en aktiv och mångsidig fritid ansågs motverka yrkets påfrestningar. Terapeutens egen traumabakgrund hade enligt deras egen bedömning en positiv effekt på arbetet. Diskussion: Studien ger vid handen att Finlands psykoterapeuter verkar uppleva sig ha rätt god professionell livskvalitet. Vilka faktorer som bidrar till detta ger undersökningen inte tydliga svar på, men den omfattande utbildningen verkar vara en bidragande orsak.
Kokoelmat
- 516 Kasvatustieteet [593]