Increased Self-Sacrificing Behavior in Favor of Fictive Kin Compared to Non-Kin

Abstract

Fitness can be increased from an individual engaging in self-sacrificing behaviors that benefit kin, but not from behaviors that benefit non-kin. Kinship cues (i.e., mechanisms that separate kin from non-kin) include association, phenotypic similarity, and linguistic cues. It has been hypothesized that self-sacrificing behavior towards non-kin could be increased by manipulating kinship cues (e.g., increasing similarity between non-kin). In the present thesis, we experimentally tested this hypothesis by manipulating kinship cues in a multiple shot variation of the Public Goods game. In this game an unpleasant noise was used as currency and participants could choose between listening to the unpleasant noise themselves (i.e., self-sacrificing choice) or to divide the noise between all players. The participants (n = 32) were divided into two groups: in the experimental group, kinship cues were present to increase perceived kinship; in the control group, kinship cues were absent to decrease perceived kinship. As expected, self-sacrificing choices were more common in the experimental (vs. control) group, but the initially high self-sacrificing behavior declined relatively fast. We discuss the implication of these results to the notion that self-sacrificing behavior can be increased by inducing perceived kinship.

Eftersom en individs fitness definieras inte bara som den reproduktiva framgången av ens avkomma utan innebär också den reproduktiva framgången av ens släktingars avkomma, är det viktigt att individen på ett reliabelt sätt känner igen sina släktingar. Mekanismer som har utvecklats för att fylla den funktionen är ledtrådar om släktskap, så som association, fenotypisk likhet och lingvistiska ledtrådar. På grund av att dessa ledtrådar om släktskap är sårbara för felaktighet har det ställts en hypotes om att det skulle vara möjligt att inducera självuppoffrande beteende mot en fiktiv släkting (engl. fictive kin) genom att manipulera ledtrådar om slätkskap, något som man ser i organisationer som kräver kostsamma uppoffranden av sina medlemmar så som religiösa, terrorist- och militärorganisationer. Syftet med denna studie var att studera experimentellt om man kan inducera självuppoffrande beteende mot fiktiva släktingar i en online spelmiljö. 32 individer rekryterades från elevkårerna i universiteten och yrkeshögskolor i Åbo och delades i experiment- och kontrollgrupp. Spelet var en multipel-skott Public Goods spel där en obehaglig ljud användes som valuta. Det upptäcktes en signifikant effect av grupp på självuppoffrande beteende. Resultaten stöder föreställningen om att självuppoffrande beteende mot fiktiva släktingar kan induceras.