Talman Rafael Paasio              19.5.1966

Bäste Broder,

På basen av valresultatet finns det enligt min uppfattning fyra alternativ beträffande regeringsbildningen:

1) enallpartiregering;

2) en regering bildad av de tre största valförbunden;

3) en majoritetsregering bildad av vänstern; och

4) en av soc dem partiet bildad minoritetsregering.

Det andra alternativet skulle kunna inbegripa även medverkan av folkpartierna eller det ena av dem.

Av många orsaker skulle jag ha ansett en allpartiregering såsom det mest tillrådliga under nuvarande förhållanden. Då det emellertid visade sig att härtill ej förefanns möjligheter, har det varit på sin plats att sträva till en regeringskoalition av de partier, som bildade de tre största valförbunden. Jag hade väntat att förhandlingarna beträffande detta redan skulle ha varit slutförda, i synnerhet som den nuvarande regeringen betraktar sig såsom en expeditionsministär och därför ej anser sig kunna taga ställning bl a till några stora avgöranden, vilka är avhängiga av snarligen utgående terminer.

Lösningen av regeringsfrågan har tydligen fördröjts av att man vid förhandlingarna synes ha strävat att uppgöra ett detaljerat regeringsprogram jämte realiseringsprotokoll. För egen del hade jag tänkt, att man för regeringsprogrammets del skulle nöja sig med ståndpunktsdefinitioner av allmän natur, eftersom jag av erfarenhet vet i huru ringa grad man under växlande omständigheter kan hålla fast vid detaljerade och vanligen alltför optimistiskt anammade programpunkter. Ett av nödtvång föranlett avvikande från dem åter vållar inre komplikationer i regeringens arbete och försvagar regeringens prestige.

Om man vid uppgörandet av regeringsprogrammet skulle kunna återgå till att bygga på principiella deklarationer av allmän natur, vore det ägnat att underlätta en lösning av frågan. Till förmån för ett dylikt förfarande talar även den synpunkten att en regeringssamverkan ju ej kan fortsättas, om man på åtgärd av regeringsmajoriteten försöker förverkliga principprogrammet tvärtemot avsikten med detsamma, på ett ensidigt vis och i motsättning till regeringsminoriteten.

Jag ber om att regeringsfrågan löses före inkommande pingst (29/5). Det är ej svårt att märka, att det på alla håll börjar komma till synes missnöje och även irritation. Likaså finns det några med skötseln av utrikesangelägenheterna sammanhängande. visserligen protokollära, men dock viktiga saker, som även de kräver en snar lösning av regeringsfrågan (det förestående besöket av USA :s utrikesminister Rusk och Sovjetunionens premiärminister Kosygins besök).

Då jag vet att centerpartiets slutgiltiga ställningstagande göres av partidelegationen, vilken ännu ej blivit sammankallad, synes ett iakttagande av den tidtabell jag nyss nämnde kräva att man redan denna vecka avgör frågan, huruvida centerpartiets deltagande i regeringen kan underställas partidelegationen för behandling. Om beslutet härvidlag -- tvärt emot mina förhoppningar -- blir negativt, bör därefter ofördröjligen avgöras på hurudan bas regeringen skall bildas. Av de återstående två alternativen skulle jag betrakta en av vänstern bildad majoritetsregering såsom det bättre.