Verkställande direktör Jouko Loikkanen^1   5.2.1973 Kuopio

Bäste Broder,

Du förtäljer i Ditt brev, att jag skulle ha sagt mig ha gjort den största dumheten i mitt politiska liv, då jag senaste sommar ej lät regeringen Paasio ratificera det paraferade EEC-avtalet. Självfallet håller detta icke streck i något avseende. För det första anser jag att det ingalunda gjordes något fel, då regeringen Paasio icke erhöll fullmakt att underteckna EEC-avtalet. Tvärtom har jag under ärendets fortsatta behandling märkt, att detta var en ändamålsenlig lösning. För det andra skulle jag, även om jag hade betraktat ett uppskov med undertecknandet som en felaktig lösning, inte alls ha gått åstad och ropat ut detta ens åt de pålitliga personer som har pratat slik smörja. Det är nog sant att jag i samtal om saken har yttrat, att ett faktiskt missgrepp från vår sida gjordes, då det förhandlades om EEC-avtalet och vi i samband därmed överenskom med andra neutrala länder om att avtalstiden börjar vid ingången av år 1973. Det var ett fel av Finland. Avtalet borde ha börjat gälla från och med ingången av år 1974, vartill möjligheter förefanns.

Dessutom förhåller sig saken så, att vi inte har gått och frågat den s k Store Bror, vad vi har lov att göra i den här frågan. En helt annan sak är det, att om det faller på min lott att föra diskussioner med de ledande männen i Sovjetunionen, såsom skedde sistlidna augusti, beträffande relationerna mellan våra länder, så går det ej att därvid förkunna, att ni har inga skäl att ta EEC-frågan till tals, eftersom den är en sak som ej har att göra med relationerna mellan Finland och Sovjetunionen. Men också de som sakkunnigt ordar om den här sortens förhandlingar har vetskap om, att Sovjetunionen ej i något skede har framlagt för oss något krav pa eller någon förhoppning om att vi icke skall underteckna och ratificera ett EEC-avtal. Det enda som från det hållet har anförts är en begäran, att vi icke skulle påskynda ärendets behandling, utan vara beredda att framskjuta densamma. Detta har enligt min mening varit ett mycket måttfullt önskemål.

Då Du i slutet av Ditt brev tyr Dig till tröstens ord ur en gammal psalm, så kanske jag får göra något motsvarande. Allting ordnar sig i sinom tid, antingen på åtgärd av oss själva eller av andra. "Här äro vi som uti blomst, och kort blott är vår tid, men bortom stjärnorna vårt nya hem vi får." Det här citatet löpte kanske inte riktigt efter noterna, men därav framgår dock tydligt att onödigt bekymmer är onödigt bekym- mer.

--------

1 Jouko Loikkanen, f 1932, var 1956-58 sekreterare i det statliga ekonomiska rådet, under 60-talet partitjänsteman inom centelpartiet, bl a organisations- och t f partisekreterare, i ett par repriser --1962-66 -- statsministerns sekreterare; är sedan 1971 VD i Fonden för utvecklingsområdena; har även varit aktiv inom idrottslivet och är bl a f n ordförande i Finlands Bollförbund.

--------