VILKEN LINJE GAV ALKIO AGRARFÖRBUNDET?

Artikel i tidskriften "Kyntäjä" n:o 3 1952, organ för Landsbygdens ungdomsförbund.

Under loppet av sin långa politiska bana publicerade Santeri Alkio rikligt med artiklar, berörande samhället och det politiska livet. De finns spridda i tidningar och tidskrifter; endast två samlingsverk av hans artiklar är publicerade, nämligen "Maalaispolitiikka" I och II (Agrarpolitik). Publiceringsåren är 1919 och 1921. I den första delen har Alkio samlat en mängd tidningsartiklar, som han publicerat vid tiden för agrarförbundets tillkomst, den andra åter innehåller viktiga artiklar från åren 1917-1919, som belyser Alkios republikanska inriktning och verksamhet.

Maalaispolitiikka I bibehåller sitt aktuella värde så länge som agrarförbundet bedriver sin politiska verksamhet. I dessa artiklar anvisar Alkio agrarförbundet en väg till landsbygdens materiella och andliga höjande till samma nivå som det övriga samhället. I dessa epistlar framlägger Alkio ett för den då härskande uppfattningen främmande och egendomligt program, nämligen landsbygdslivets höjande till att bli kulturodlingens grund och accepterandet av landsbygdens livsvärden såsom en bärande faktor i ett sunt samhällsliv. Från olika synpunkter skärskådar Alkio agrarförbundets uppgift i det finländska samhället, men läsaren kan icke undgå att lägga märke till, vilken central ställning Alkio ger det bildningsarbete, som bedrivs på landsbygden och agrarförbundets skyldigheter att främja detta. Alkio fördömer de inom det egna partiet under valkampanjerna gjorda oöverlagda uttalanden, vilka motståndarna åberopat för att stämpla hela partiet såsom bildningsfientligt. Men han konstaterar, att agrarförbundets bildningssträvanden inte sammanfaller med stadsgruppernas bildningsprogram, ty agrarförbundet vill öka landsbygdens kulturella möjligheter, och om dessa icke kan förverkligas på annat sätt, måste det ske till och med på bekostnad av städernas bildningsförmåner.

Jag har här understrukit Alkios kulturella program för att uttryckligen påvisa den omständigheten, att han inte betraktade agrarförbundet såsom en rent ekonomisk sammanslutning. Tvärtom, Alkio kunde icke godkänna doktor Hannes Gebhards planerade yrkesparti av jordägare, emedan det skulle ha blivit ett ensidigt parti, i första rummet tjänande ekonomiska intressen, som icke tillfredsställde Alkios ideella krav. Även om doktor Gebhard i sitt program hade framlagt många riktiga tankar, så var det likväl "i många avseenden nästan för yrkesbetonat och politiskt alltför trångt", för att använda Alkios ord. Vidare fruktade Alkio att om man hos oss skulle ha grundat en partibildning, som endast tjänade jordägarnas yrkes- och ekonomiska intressen, så skulle det ha blivit ett konservativt parti, och "ett agrarprogram enligt tyskt mönster" lämpar sig inte för oss. Det är synnerligen anmärkningsvärt, att Alkio inte ville grunda agrarförbundet på en politiskt smal bas, d.v.s. på en konservativ bas, ty han förstod, att om man av agrarförbundet gjorde ett parti, som tillvaratog endast jordägarnas ekonomiska intressen, så skulle det med tiden bli ett högerparti, såsom det gått i de länder på den europeiska kontinenten, där smal spåriga agrarpartier hade bildats. Med skärpa fördömde Alkio de konservativa element, ur vilkas mitt det uppstått "även ett agrarförbund, ett nytt klassmedvetet intresseförbund för landsborna, som huvudsakligen bevakar de storkapitalistiska intressena i Finlands jordbruk". Alkio ville icke vara med om att främja en sådan utveckling, ty han betraktade agrarförbundets uppgift såsom mycket mera vidsträckt och nationellt mera betydelsefull än de gjorde, för vilka det hade räckt att begränsa agrarförbundets verksamhet till de yrkesmässiga angelägenheterna.

För agrarförbundet och för hela landet var det en lycka, att Alkios uppfattning avgick med segern under dessa avgörande år. Landet har behövt agrarförbundet, ett parti, vilket grundats att företräda såväl lantbrukets yrkesmässiga och ekonomiska intressen som för att förbättra hela landsbygdens sociala och kulturella ställning. I fråga om sitt politiska program grundades agrarförbundet såsom ett reformvänligt centerparti, för vilket det efter självständighetens uppnående blev en nationellt viktig uppgift att försvara vårt demokratiska system och att bedriva en medelvägens politik, för att sammanjämka "de starka motsättningarna mellan högern och vänstern" för att igen låna Alkios ord.

Det blir landsbygdsungdomens uppgift att slå vakt om Alkios linje i agrarförbundets program.