|
Chefredaktör Sakari Talvitie^1 2.12.1961 Åbo Ni är en modig och fördomsfri man, och sådana finns det icke gott om bland dem som bundit sig politiskt.^1 Jag har hört om Uusi Auras artiklar och även kommit att läsa sådana. De har också enligt min mening varit häftiga, de har varit till den grad lidelsefulla att jag har förstått, att bakom dem funnits någonting mera än partitaktik. Ni säger att de har varit ett uttryck för Er fosterländska plikt. Jag tror att Er förklaring är riktig. Också min verksamhet har varit ett uttryck för min fosterländska plikt. Motståndet har till all lycka ej kuvat mig. Jag har nog i allmänhet kunnat förstå motiven hos företrädarna för motparten, men jag har ej betraktat deras lägesbedömning såsom riktig. Givetvis har jag icke kunnat undgå att märka att bland motståndarna även har funnits personliga fiender, vilkas ställningstagande ej haft någon saklig utgångspunkt. Jag ber att få försäkra Er om att Ert brev beredde mig stor tillfredsställelse. Ert stöd för fullföljandet av rikspolitiken är naturligtvis viktigt, men min personliga glädje består däruti, att jag ser den grundval förstärkas, i vars hägn vi som nation är kapabla att försvara vår plats bland nationernas antal. Vår situation i detta nu är icke trygg, men sakläget är just ej bättre heller för något annat folks del. Det är min fasta övertygelse, att ett självständigt Finland från Sovjetunionens ledares sida åtnjuter den bästa sympati, om den saken talades det mycket också då jag senast sammanträffade med dem. Vi har alla förutsättningar -- om den allmänna freden bevaras att upprätthålla vår ställning och förstärka den, om vi själva vill. Det skulle gälla att få de årtionden gamla misstankarna -- vilka ej går att avlägsna -- att försvinna ur bilden, så vore det möjligt att uppnå en såväl inrikes- som utrikespolitisk pacificering. Bättre vore det, om en dylik belastning icke skulle existera hos oss, men däråt kan ingen, icke jag och ej heller någon annan, göra någonting. Det är tråkigt till och med att säga, men det är ett faktum. Den inrikespolitiska splittringen har främjat kommunisternas styrketillväxt, men jag är optimist. Från landsbygden har jag hört uppmuntrande budskap. Agrarförbundets möjligheter att decimera Vennamos rörelse, vilken själv ej torde erhålla någon stor anslutning, men decimerar de övriga utom kommunisterna. Så här har det berättats mig. Jag sänder mina bästa hälsningar och tackar Er än en gång för Ert modiga, manliga brev. -------- 1 Sakari Talvitie, f 1917, Helsingfors, fil mag, redaktör. Åren 194956 var Sakari Talvitie medlem av utrikesredaktionen i samlingspartiets huvudorgan Uusi Suomi och bl a en längre period tidningens korrespondent i London; 1956-63 var han chefredaktör för samlingspartiets tidning i Åbo, Uusi Aura, 1964 65 för tidskriften "Liikemaailma" (=Affärsvärlden), och 1965-76 åter anställd vid Uusi Suomi, nu främst som politisk artikelredaktör. ------- 1 Chefredaktör Talvitie skriver den 28.11.1961 till republikens president bl a följande: "Under de senaste åren har jag varit en av de första att gå till häftiga angrepp mot den linje Ni företräder. Rent ut och utan biavsikter sagt har jag känt det som min fosterländska plikt. Det är bekant att den här tidningen (Uusi Aura) i synnerhet har bemödat sig om att vara i luven på agrarförbundet. Jag talar inte av fruktan, jag skriver inte driven av någon förhoppning, då jag riktar detta brev till Er, herr president. Jag vill bara få sagt, att jag har märkt att jag betraktar saker och ting ur en annan synvinkel och ser saksammanhangen i ett annat ljus än förr. Vad detta beror på kan jag helt enkelt inte klargöra för mig själv. Jag hoppas att ovanstående inte verkar naivt och onödigt pateriskt. Och än sen, även om så vore, om det bara är någon sorts motvikt mot de många hårda angreppen de senaste åren. Dem är jag ledsen för. Vad jag åter är glad för är att jag från och med nu med min anspråkslösa insats kan stödja fullföljandet av den rikspolitik Ni leder. Jag önskar fästa allvarlig uppmärksamhet vid Ert tal efter Amerikaresan, ett tal vari Ni hänvisade till erkännandet såväl i öst som i väst av vår neutralitetspolitik och till vad detta betyder för vår nationella trygghet. Ni nämnde att "allting annat nog ordnar sig", om blott detta grundvillkor är uppfyllt. Jag vill tro på detta, men ändå kan jag inte frigöra mig från mina bekymmer när jag tänker på de kommande månaderna. Jag skriver inte på grund av skräck för eller hopp om nuet och framtiden. Fastän jag inte själv direkt kan medverka till ett sådant resultat, skulle jag anse det tillrådligt från landets synpunkt, att agrarförbundet bleve det största partiet i riksdagen i valet nästkommande februari." -------- |