UNGDOMENS FOSTRAN TILL DEMOKRATI

Tal vid den sommarfest, som Maaseudun Nuorten Liitto (MNL = Landsbygdens Ungdoms Förbund) höll i Torned den 23. 6. 1954.

Tusentals unga människor har i dessa dagar från landets alla hörn samlats här i det nordliga Torneå för att fira sin egen organisations, MNL:s, sommarfest. Och vi är så många här, emedan MNL är landets största sociala och politiska ungdomsorganisation. Från en anspråklös början har MNL på knappt tio år uppnått en ledande ställning bland de ungdomsorganisationer, som bedriver samhällelig fostran och därmed gått förbi alla äldre organisationer, som redan verkat under årtionden.

Vad är orsaken till detta, vad är det som gjort MNL:s snabba tillväxt möjlig?

Orsaken är den att landsbygdens ungdom längtar efter idealitet, som ansluter sig till det dagliga livets behov, en idealitet, som fogar sig till landsbygdsungdomens framtid och dess tryggande. En dylik idealitet kan endast landsbygdsungdomens egen sammanslutning ge, en sammanslutning i vars krets man känner förhållandena på landsbygden, känner det hårda tryck, som från det urbaniserade samhällets sida riktas mot landsbygdens unga människor, och därför också känner nödvändigheten av en sammanslutning för att försvara den sunda landsbygden.

Inom MNL har alla den gemensamma övertygelsen, att uppbyggandet av en sund landsbygd är ett nationellt byggnadsarbete i ordets mest krävande betydelse. Idealiteten i MNL:s verksamhet grundar sig just på denna övertygelse. I det nutida finländska samhället utför man arbete för en sund landsbygd på många olika sätt och på många olika fronter. Men arbetsfältet räcker till. Och då man granskar detta arbete, tror jag mig inte ha orätt om jag säger, att de ideella värden, som inryms i det allsidiga förbättrandet av landsbygdens förhållanden, i byggandet av en sund landsbygd, har blivit renast tillvaratagna och renast omhuldade på ungdomens initiativ inom MNL:s krets.

Vid en årsfest kunde man granska de resultat, som MNL har bakom sig, och ett sådant interimsbokslut är det också nödvändigt att göra. Men då jag fått ordet vid denna vår gemensamma fest vill jag icke se tillbaka, utan känner ett behov att tala om framtiden och för framtiden. Landsbygdens ungdom och dess egen organisation skall arbeta med framtiden i sikte. Kom i håg, ni unga, ni har inte något vackrare ord än framtiden, intet mera inspirerande ord än framtiden, men icke heller något, mera förpliktande ord än framtiden. Det är de ungas ord, det är de ungas bekännelse, det är förhoppningarnas ord, det är djärvhetens ord. Framtiden tillhör den, som tror på sin egen uppgift, på sin egen kallelse och som redan under sina ungdomsår förbereder sig för att med heder kunna fullgöra denna sin uppgift. Framtiden tillhör dem, som ser de framför liggande årens svårigheter, men som vet, att de med sin djärvhet och sin hänförelse kan besegra motgångarna. Framtiden öppnar sig icke för dem, för vilka den betyder vek känslosamhet och lösa förhoppningar, utan blott för dem, som med vakna ögon och beslutsamma, stålsatta sinnen förberett sig att kämpa för framtiden. Dessa unga, vilka framtiden tillhör, har i tiotusental samlats inom MNL. Kära vänner, drag försorg om att också den del av landsbygdens ungdom, som ännu denna dag vandrar på främmande vägar, får en riktig kunskap om vårt gemensamma mål, drag försorg om att ni tar med er dessa unga och ger dem en del av eder egen tro, så att arbetet på att bygga en sund landsbygd kan utföras med hela landsbygdsungdomens förenade krafter.

Innan jag kom till denna sommarfest, tog jag fram MNL:s ideprogram och läste det ånyo för att övertyga mig om, att denna organisation bygger sitt arbete på en riktig och hållbar grund. På grundval av denna förnyade bekantskap kan jag åter konstatera, vilka krävande mått programmet fyller. MNL:s arbete bygger på det fria fosterlandets och den sunda demokratins grund. MNL betonar centerpolitikens betydelse såsom skapare av eliminering av motsättningarna inom de olika samhällsgrupperna. En tvär radikalism i politiken är en psykologiskt lättvindig och ensidig inställning: antingen-eller, kräver inte något sökande. Men en dylik inställning är andligen förgörande, den uppfostrar enögda människor. Centerpolitiken förutsätter självständigt tänkande. Självständiga åsikter är inte omtyckta, då en av ytterlighetsriktningar framdriven fanatism är vid makten. Men demokratin och den centerlinje, som skyddar denna, är de fria människornas politiska världsåskådning.

MNL har kraftigt betonat fredens grundläggande betydelse för vårt samhälle. "Tunga prövningar har tydligare än förut klargjort fredens välsignelsebringande betydelse och gjort bevarandet av freden mera angeläget.". Dessa ord är det finländska folkets lärdom om fredens betydelse. Kring fredens sak står det i denna dag strid hos oss. Vissa kretsar har monopoliserat fredens ide och dess främjande, men den omständigheten får icke hindra framförandet av fredsprogrammet. Då vi här i norr talar om freden, är det vår egen deklaration och vi blir inte skrämda av att även andra talar därom.

MNL:s principprogram innehåller fortfarande ett betonande av landsbygdens samhälleliga och ekonomiska betydelse. Landsbygdens bildningsideal, kravet på humanitet kommer tydligt fram i detsamma. Som en sammanfattning kan man säga, att MNL:s program politiskt, ekonomiskt och socialt är sådant, att det fyller höga mått, att det är ett program för en sund ansvarskännande ungdom. Ur detsamma fläktar emot en ett nytt och djärvt budskap till landsbygdens fromma.

MNL:s program är ett framtidens program. Vårt programs förpliktande paroll lyder: framåt. Denna paroll har givit sin prägel även åt vår sommarfest här. Inte sant: framåt har varit hjärtats paroll för de tusentals unga, som samlats här i MNL:s tecken.

Att bygga upp landsbygden betyder ett arbete av två slag: att skydda det gamla och skapa nytt och livsdugligt. I synnerhet att skapa det nya är en speciell uppgift för ungdomen. Då vi granskar landsbygdens nuvarande förhållanden observerar vi, att utvidgningen av kolonisationen och utbredningen av småindustrin på landsbygden hör i synnerhet till ungdomens uppgifter.

Santeri Alkio skrev år 1917: "Med tiden blir det av på detta sätt skapade odlingar och deras bebyggare en säker stamtrupp för staten, vars tillvaro utgör stöd för staten själv. -- -- -- n skulle vilja uppfostra för samhället nya ansvarskännande medborgare, vilka i gengäld för sina nya rättigheter manligt förmår fylla sina skyldigheter".

Detta var djärva ord på en tid, då största delen av landsbygdens befolkning i stora delar av landet var obesuttna eller arrendatorer. Då samhället på ett ödesdigert sätt hade fördröjt förverkligandet av torparfrigörelsen, fick det dyrt betala detta år 1918, då upprorsrörelsen samlade i sina led en myckenhet av landsbygdsbefolkningen i södra Finlands torparområden. Efter de tragiska händelserna år 1918 öppnades många omdömesgilla människors ögon för vilken stor sanning Alkios ord om de självständiga odlarna som statens säkra stamtrupp hade inrymt. Men samma själviskhet inom besuttna kretsar, som före torparfrigörelsen medförde ett olyckligt resultat, höjer sitt huvud även i dag. Kolonisationen har blivit en svordom i högerkretsar, där man gått så långt, att man börjat motsätta sig lagen om tillskottsjord, som är nödvändig för att man skall kunna infria de heliga löften som gavs under kriget. Inom MNL har man alltid haft en levande förståelse för en sund kolonisations välsignelser. I synnerhet i de delar av landet, där MNL utkämpar en förpoststrid från dag till dag mot den yttersta vänstern, vet man väl, att då man i dessa förhållanden, där brister av olika slag ymnigt förekommer, försöker uppfostra statstrogna anhängare, så hjälper inte högstämda, ihåliga festtal. Där krävs handlingar, och en effektiv kolonisationsverksamhet är det enda sättet på vilket ett samhälleligt tänkesätt kan spridas och förstärkas i de landskap där små folket lever och bor.

Vi vet, att i det nuvarande samhället trycket mot landsorten och i synnerhet mot landsbygdens ungdom är starkt. Kommer historiens och den tekniska utvecklingens obarmhärtiga svänghjul att krossa landsbygdsungdomens förhoppningar om en lyckligare framtid för landsbygden? Är det yttre trycket så hårt att även det mest hängivna arbete för landsbygdens bästa är dömt att misslyckas?

Aaro Hellaakoski har skrivit:

"Blott våra rötter håller, kan ingenting oss hindra att vi står upp på nytt, att vi alltjämt växa till rikare somrar, till ljus och frihet."

Kommer den finska landsbygdsungdomens rötter att hålla?

Låt oss undersöka saken.

Rötterna fordrar jord, i vilken de är stadigt fästa. Den från fosterlandet bortflyttade emigranten kan känna en brinnande kärlek till sitt eget land, men hans rötter når icke det land, vid vilket han är fäst. Han har rötter, men inte jord. Och är inte en sådan olycklig människa som ett rotlöst träd, som anser att den främmande jorden är bättre än hans eget fosterland. Han har jord, men icke rötter, fästa i en jord som är hans. Finlands landsbygdsungdom har sina rötter i den finländska fädernejorden. Vem skulle väl kunna ha sina rötter stadigare fästa i Finlands jordmån än landsbygdens unga, vilka enligt sin kallelse i livet luckrar och o& jorden. Deras dyra arvedel är att arbeta till förmån för jorden, för att säden skall bli färdig och för att flitiga händer skall kunna baka bröd av den egna jordens håvor. Landsbygdens ungdom har sina rötter fästa i Finlands jordmån. Då är rötterna detsamma som fosterländskhet. Vi vet, att landsbygdsungdomens fosterländskhet är osviklig och därför tror vi att den sunda landsbygdens lyckligare framtid står på en fast grund, ty blott våra rötter håller, kan ingenting oss hindra att vi står upp på nytt, att vi alltjämt växa till rikare somrar, till ljus och frihet.