På audiens hos Urho Kekkonen.

HELSINGFORS, söndag.

10 minuter sedan Aerotransports stora aluminiumfågel "Vikingaland" kläckt ut mig på finsk jord, avsevärt framhjälpt dit av 100 kilometers medvind över Bottenhavet, togs jag emot i högtidlig audiens hos Finlands omskrivne inrikesminister, Urho Kekkonen, den personifierade "urfinnen", som på sin tid organiserade den finska idrottsblockaden mot Sverige.

Han satt välvilligt väntande på den ringe nedskrivaren av detta opus vid sitt stora mahognyskrivbord i inrikesdepartementet, en äldre byggnad, ett stenkast från Senats-torget. Det ligger något visst, ofrånkomligt fascinerande över Urho Kekkonen. Jag placerades i en hög karmstol så att ljuset utifrån sken mig rätt i ögonen, under det Kekkonen själv dvaldes i skuggan - det var som bekant också Sherlock Holmes` metod, när han skulle samspråka med professor Moriarty eller andra framstående brottslingar.

Jag fick en förnimmelse av, att sitta inför en av det forntida Egyptens mäktiga överstepräster - eller inför en gammalrysk tataröverste, som just dömt mig att släppas ut på steppen, bunden på ryggen av en vild häst. Det ligger något odefinierbart iskallt, slutet och tillknäppt över denne stålhårde finnhövding, som lika gärna kunde presenteras som Dalai Lahma eller Mazeppas sonsonson - de små, skarpt intelligenta ögonen liksom stinga tvärs igenom en.

Och deock ser Urho strängt taget likadan ut nu som för 20 år sedan, då jag såg honom hoppa bortemot 180 i höjd på svensk-finska studenttävlingar. Lika smärt och spänstig (för en tid sedan skuttade han över 170 i höjd!) och lika kemisk fri från störande hårbeklädnad på den klotrunda hjässan.

* * *

En intervjuande pressman har i regel ej mycket bruk för s.k. diplomatisk smidighet - han representerar ju det fria ordet och den öppna frågans litet burdusa kategori. Bäst alltså att sjunga ut och utan omsvep ta reda på om det är en ny finsk friidrottsblockad i görningen. Det svensk-finska samarbetet har som bekant äventyrats genom Kälarnas startförbud vid Åbo-tävlingarna för 14 dagar sedan.

Diplomat är däremot tydligen Urho Kekkonen.

- Vi har ännu ej haft anledning att ta ställning till den saken, svarar han försiktigt.

Litet hårdare ansatt återtar han:

- Vi känna det nog som en stor orättvisa, att vi alltid skola ha så svårt att få över förstklassiga svenska idrottsmän hit. Vi bidra ju med våra bästa gång på gång, när svenska arrangörer vädja till oss, och det borde ju då i rättvisans namn kunna gå att få svenska returbesköt ill stånd som hjälpa våra arrangörer att bjuda den finska allmänheten sevärda tävlingar. Med det har tyvärr visat sig vara nästan omöjligt.

- Vi ha ännu inte kommit till klarhet i vad felet till den tråkiga affären egentligen ligger, men nog togo vi här i Finland mycket illa upp att urheiluliitto i Åbo skulle behöva bli så lidande. Vi hade nog känslan att den där saken med litet god vilja från svensk sida kunnat ordnas, helst som ju Jonsson själv så gärna vill springa.

- Frågan om repressalier står alltså öppen?

- Jo, nog tror jag att Finland vill ha litet mer bestämda garantier om returbesök, innan vi skicka våra bästa män till Sverige i fortsättningen.

- Har det inträffade någon inverkan på en eventuell landskamp Sverige-Finland nästa år?

- Nej, det tror jag nu inte.

- Och landskampen kommer alltså till stånd?

- Jo, nog tror jag så. Det skulle säkert vara lyckligt för bägge länderna med en hård match året före olympiaden.

Minister Kekkonen är inte påtagligt talträngd - som han dessutom om fem minuter skall bort på riksviktigare saker än prat med en rikssvensk tidningsman får det sagda vara nog.