SOCIALA HÖGSKOLAN - NY MILJÖ, VIDGAD MÅLSÄTTNING

25. 3. 1961 i TAMMERFORS

När den franske historikern Hippolyte Taine hade fullbordat en ingående studie över det moderna samhället, fann han att resultatet inte tillfredsställde honom. Framställningen var för omfattande, den saknade stadga och klara linjer. Han påbörjade ett nytt arbete i syfte att gallra ut alla för helhetsbilden onödiga detaljer och bevara endast det allra nödvändigaste. Efter år av möda kom han slutligen till ett resultat. Då återstod en enda mening: "Det mänskliga samhället och framför allt det moderna samhället är en stor och mångsidig sak."

Åskådligare än ett långt föredrag skildrar denna anekdot mångfalden av de uppgifter som möter den samhällsvetenskapliga forskaren. Arbetsfältet är skiftande och brokigt som livet självt. Men det är på samma gång fängslande på grund av de stora möjligheter som öppnar sig för forskaren. Bland vetenskaperna är de flesta forskningsgrenar som på ett eller annat sätt gäller samhället relativt unga. Men fördelen med detta är att man utan onödig barlast av ett förflutet fördomsfritt kan betrakta forskningsobjekten ur rätt synvinkel och tillämpa nya metoder. I ett samhälle som utvecklas med accelerande fart bör den omständigheten tillmätas stort värde.

Det är inte länge sedan juridiken var samhällsforskningens viktigaste gren. Forskning som gäller rättsordningen är fortfarande och kommer alltid att vara viktig för undersökning av det mänskliga samhället. Men viktigare än någonsin förr har det blivit att klarlägga i samhället rådande och i detta nu existerande fakta och undersöka deras verkningar. Utan forskning som klarlägger existerande faktas uppkomst, utveckling och betydelse kan ensidiga åsikter i frågor som gäller samhällslivets lagbundenhet inte undvikas.

Med en liten överdrift och en stark generalisering kunde man säga att en av samhällsvetenskapernas viktigaste uppgifter är att finna tidsandan. Det förutsätter kunskap om det förflutna, men framför allt kunskap om fakta som reglerar dagens förhållanden och utveckling samt förmåga att dra slutsatser fördomsfritt. Framför allt vill jag betona fördomsfrihetens betydelse. Det ligger en stor fara för samhällsforskningen i att godta gamla åsikter och gamla mönster, som utan vidare betraktas som giltiga. Det finns säkert inte många områden inom vilka man har fått lov att revidera gamla åsikter lika grundligt som inom många samhällsvetenskapliga. Det kan också gå så att man inte finner den rätta tidsandan förrän efteråt, inte förrän man har fullständig kunskap om fakta, inte förrän man vågar erkänna fakta och deras betydelse. Eftersom vi befinner oss i Tammerfors är det på sin plats att säga att vi har fått en mångsidigare och därför riktigare bild av tidsandan under början av detta sekel och år 1918 genom Väinö Linnas böcker. I detta sammanhang kan ärlighetens, djärvhetens och fördomsfrihetens betydelse för samhällsforskarna inte betonas nog starkt. Några ord av Goethe kan tjäna dem som rättesnöre och varning: "Det som man kallar tidens anda är blott edra herrars egen anda, i vars spegel tidevarven vandra."

Invigningen av Sociala högskolans nya hus i dag i Tammerfors är en i många avseenden märklig händelse i Finlands kulturliv. Redan det faktum att en läroanstalt, som tjänar den högsta akademiska bildningen och som har verkat i decennier, flyttar sina bopålar från en stad till en annan är en sällsynthet. Ännu märkligare är flyttningen därför att den inte sker till utan från landets huvudstad. Sociala högskolans flyttning och dess placering i Tammerfors vittnar om en strävan att skapa nya livskraftiga kulturcentra i olika delar av landet. Denna strävan har i allmänhet accepterats som i princip riktig, men i praktiken har den alltid stött på stora svårigheter. Sociala högskolans flyttning till Tammerfors är ett bevis för att svårigheterna kan övervinnas.

En omständighet som jag gärna vill rikta uppmärksamheten på som en av de ljusa sidorna av högskoleundervisningens decentralisering är de i landsortsstäder belägna högskolornas intima förbindelser med den kringliggande landsbygden. Huvudstadens högskolor har jämförelsevis ringa organisk förbindelse med landsbygden. Helt annorlunda förhåller det sig på andra håll. Senast har vi sett med vilken stor entusiasm landskapen i Nordfinland har omfattat Uleåborgs universitet. Ett motsvarande intresse har Tavastlands kommuner och den tavastländska landsbygden visat Sociala högskolan vid dess överflyttning till Tammerfors. Vi behöver många livskraftiga kulturcentra i vårt land. Detta förutsätter inte i och för sig att det finns en högskola på en ort, men å andra sidan är det lätt att inse vilken maktfaktor en högskola är som kärna i ett kulturcentrum.

När tanken på att flytta Sociala högskolan kom före, var det från första början fråga om att flytta den till Tammerfors. Det betraktades som en naturlig sak att just en livskraftig industristad som Tammerfors skulle vara den lämpliga orten för Sociala högskolan. Redan den snabba industrialisering staden har genomgått utgör ett viktigt samhällsvetenskapligt forsknings- och undervisningsobjekt. Stadens och den kringliggande traktens invånares inställning till aktuella politiska, sociala, ekonomiska och kulturella problem i vårt samhälle hör också till de samhällsvetenskapliga forskningsobjekten. Som bekant har intresset för samhällsfrågor varit ovanligt livligt i Tammerfors och det har speciellt kommit till uttryck inom arbetarrörelsen och kooperationen. I den miljö, där Sociala högskolan hädanefter skall arbeta, kommer det att finnas konkreta och åskådliga exempel på problem inom olika läroämnen, och den ger också möjligheter till fältforskningar, så viktiga just inom samhällsvetenskaperna.

Övertygad om att Sociala högskolan nu när den har flyttat till Tammerfors har förlagts till en plats där jordmånen är gynnsam för ett framgångsrikt arbete, ber jag att få inviga högskolans nya hus för sitt ändamål.