HÄLSNINGSTAL TILL SOVJETUNIONENS MINISTERRÅDS ORDFÖRANDE OCH FRU KOSYGIN

18. 6. 1966 i HELSINGFORS

På min makas och mina egna vägnar ber jag att få hälsa Er, herr ordförande för ministerrådet, och fru Kosygin hjärtligt välkomna till Finland. Vi ser i Ert besök ett nytt och viktigt bevis för den fortsatta och gynnsamma utvecklingen av de vänskapliga relationerna mellan våra länder. Vi är mycket glada över att Ni har velat lösgöra Er från Era brådskande regeringsgöromål och tillbringa några dagar i vårt land. Vi önskar att Ni skall trivas här och att Ni skall njuta av vår sommar som nu står i sitt flor. Jag försäkrar Er, herr ordförande, att Ni överallt och i alla kretsar i vårt land kommer att få ett varmt mottagande. Vi ser i er inte blott en auktoritativ representant för vårt grann- och vänland Sovjetunionen, utan också en aktad statsman, vars arbete till fromma för freden vid underhandlingarna i Tasjkent har väckt aktning i hela världen. Vi finländare tar emot Er som en välsedd gäst även av den anledningen, att Ni alltid visat sympati och förståelse gentemot Finland, varför vi betraktar Er som en god vän.

Det har ofta sagts, att relationerna mellan Finland och Sovjetunionen är föredömliga i många avseenden. Detta framhävs speciellt av det faktum att utgångspunkten inte alls varit gynnsam. Våra folks sunda förnuft och den ständigt växande vetskapen om det önskvärda i fredens bevarande har emellertid lett till att det nu existerar en ömsesidig strävan att främja ett allt hållbarare samarbete på livets alla områden.

Beklagligtvis har inte de internationella relationerna mellan alla länder på vårt jordklot utvecklats lika gynnsamt som mellan Finland och Sovjetunionen. Spänningar och allvarliga konflikter finner man även i detta nu på många områden och deras lösande ställer de för nationernas öden ansvariga ledarna inför stora svårigheter. Men om vi kan övervinna svårigheterna öppnar sig även perspektiven för en lycklig och mångsidig utveckling.

Mänskligheten upplever som bäst en tid av väldiga omvandlingsprocesser. De fortsätter, men redan nu kan man se att många slentrianmässiga tankar, som tidigare fått stelna i sina former och som hållit spänningen vid liv, förlorat sin betydelse ju mer det mellanfolkliga samarbetet och samförståndet börjat överskrida gränslinjerna även mellan stater som omfattar olika samhällsordningar. Detta är något som också Finland i sin utrikespolitik strävar till i mån av sina resurser. I enlighet med de lärdomar som vår historiska erfarenhet gett oss har vi valt neutraliteten som grundlinje för vår utrikespolitik. Men denna princip betyder inte för vår del en negativ brist på engagemang eller ensidig isolering utan en aktiv strävan att skapa och utveckla vänskapliga förbindelser och ett konkret fredligt samarbete med alla stater. För oss har det varit speciellt viktigt att lyckas med detta i relationerna till våra grannar. Vårt förhållande till Sovjetunionen baserar sig på de principer som det ömsesidiga fördraget om vänskap, samarbete och bistånd ger uttryck åt och vilkas jämviktsfrämjande inverkan man har kunnat konstatera i praktiken. Å andra sidan hör Finland i kraft av hela sitt förflutna intimt samman med Norden, där det sekelgamla mellanfolkliga umgänget och samarbetet utgör en viktig bas för ett fortsatt bevarande av freden i Nordeuropa. Detta område har lyckats hålla sig på sidan om de internationella kriserna till följd av det goda förhållandet och det fredliga samarbetet mellan de nordiska folken. Det har varit viktigt att Sovjetunionen understött detta samarbete. Finland strävar i sin utrikespolitik därhän att dessa omständigheter skall kunna bevaras även i framtiden.

Enligt vår mening är varje folk, stort eller litet, ansvarigt för världsfredens bevarande. Våra möjligheter att direkt inverka på uppnåendet av detta mål är i många fall begränsade. Genom att under alla omständigheter stödja Förenta nationerna kan vi dock göra största möjliga insats för att trygga den internationella freden och säkerheten. Detta är det väsentliga draget i vår utrikespolitik. Det är sålunda naturligt att vi aktivt deltagit och som bäst deltar i Förenta nationernas verksamhet för uppnående av fred i de krigsområden där man har anhållit om vårt deltagande.

Finland är ett litet neutralt land, som är helt på det klara med hur långt dess reella möjligheter att inverka på den internationella politiken sträcker sig. Sovjetunionen åter är en socialistisk stormakt med globala intressen. Våra perspektiv är sålunda på många sätt olika. Det finns dock något gemensamt som är av avgörande vikt för våra länders utrikespolitik. Gemensam är vår fredspolitik, gemensam är vår strävan att utveckla våra internationella intressen så, att alla mellanfolkliga konflikter kunde lösas på fredlig väg genom underhandlingar.

Jag ber att få höja mitt glas för Er, herr ordförande för ministerrådet, samt för Er makas, fru Kosyginas hälsa, för Ert folks lycka och framgång samt för vänskapen mellan Finland och Sovjetunionen.