FINLAND OCH NORDEN

TAL VID KONUNG GUSTAF ADOLFS GALAMIDDAG PÅ STOCKHOLMS SLOTT

2. 10. 1956 i STOCKHOLM

Jag har i dag ett kärkommet tillfälle att göra mig till tolk för de känslor av uppriktig vänskap som Finlands folk hyser för grannarna och vännerna på denna sida Bottenhavet.

Det är i sanning ett särpräglat förhållande som råder mellan våra folk. De århundraden, under vilka ingen riksgräns skilde våra länder åt, ledde till en i många avseenden likartad eller rentav lika utveckling. Då tillkom en gemenskap i stort och smått, från samhällsskickets grunder till en mängd särdrag i seder och bruk, i sättet att se och i sättet att bedöma.

Det är länge sedan den statliga gemenskapen upplöstes. De yttre förhållandena har inte varit desamma för Finland och Sverige, och våra folks målmedvetna strävan att ytterligare odla var sin nationella egenart har givetvis lett till att utvecklingen i Finland i flere avseenden blivit en annan än i Sverige.

Men än i dag har vi i mycket, och kanske i det väsentligaste, en gemensam grund för livet i våra länder. Närmast går tanken till samhälls- och rättsordningen, till den lagbundna friheten och till aktningen för den enskildes rätt.

Spontan och stark är den strävan till samverkan som besjälar snart sagt oräkneliga medborgargrupper och yrkeskårer i våra riken. Denna strävan bildar den naturliga och hållbara grunden för det samarbete som under de senaste åren utsträckt sig till vitt skilda statliga institutioner, från lagstiftning till samfärdsel och från socialvård till kulturella värv.

Vi finländare känner det som en stor glädje att med Sveriges och det övriga Nordens folk inom Nordiska rådets ram kunna dryfta våra synpunkter på ärenden, som är av betydelse för oss alla, och att undersöka betingelserna för gemensamma lösningar på gemensamma problem.

Vi har i många år med tacksamhet mottagit värdefulla yttringar av den sympati och det intresse som Sveriges konungahus och det svenska folket visat oss. Jag avser härmed inte minst den ovärderliga humanitära hjälp vårt folk erhållit under svåra tider. Denna gärning saknar förvisso motstycke i förhållandet stater emellan. Den har i hög grad varit ägnad att på ett verkningsfullt sätt komplettera det officiella samarbetet och därigenom stärka samhörighetskänslan mellan våra folk. De nära personliga kontakter som då tillkommit binder i dag och i framtiden bygd vid bygd och människa vid människa.