Kalevala för alla : Teater, invandrare och solidarisk integration

Abstract

I denna pro gradu -avhandling utreds teaterns möjligheter att underlätta integrationen för invandrare. Kan teaterverksamhet hjälpa invandraren att komma till rätta i Finland? Kan teater öka utbytet mellan majoritetsbefolkningen och minoriteter? Har socialt arbete något att lära av teaterns metoder?

Avhandlingen är en fallstudie med ett mångkulturellt teaterprojekt som fall. Kalevalaprojektet var en del av Monita, ett samarbetsprojekt i EU: s Equal-program med Kassandra ry som administratör. Kalevalaprojektet utmynnade i den mångkulturella föreställningen "Louhi, Louhempi...Kalevalan äidit" i maj 2006. Det främsta empiriska datat i denna kvalitativa undersökning består av intervjuer med sju personer från Kalevalaprojektet. Tre informanter var deltagare och fyra ingick i ledningsgruppen. En intervju utfördes som en gruppdiskussion, de övriga som halvstrukturerade temaintervjuer.

Den offentliga integrationsdiskussionen tenderar att vara tämligen arbetslivsbetonad. Avsikten med denna avhandling är att tillföra integrationsdiskussionen ett nytt perspektiv som samtidigt kan ha relevans för det sociala arbetet. Begreppet solidarisk integration betonar ömsesidigheten i integrationsprocessen och öppnar möjligheter till en mera holistisk syn på integration. Forsander (2002), Suurpää (2002), Anis (2008) samt Uggerhöj (2006) är viktiga källor.

Det empiriska materialet talar om invandrarens behov av människokontakter. Interaktion invandrare och finländare emellan upplevdes som viktig ur integrationssynpunkt. Kalevalaprojektet kom att främja en solidarisk integration, dels genom det kulturella utbytet inom gruppen och dels genom att synliggöra invandrarna och deras önskan att dela den finländska kulturen. Samtidigt efterlystes ett äkta intresse från majoritetsbefolkningens sida.

Teaterverksamheten gav invandrarna bredare nätverk samt inblickar i den finska kulturen. Det helgjutna deltagande som krävs i teater skapar möjligheter till äkta möten med sig själv och andra. Engagemanget ledde till en känsla av att lyckas. Deltagarna betonade betydelsen av att få uttrycka sig.

Teater, invandrare och socialt arbete är inte den vanligaste kombinationen idag. Rötterna till denna kombination finns emellertid redan i Jane Addams arbete i settlementrörelsen i början av 1900-talet. Empowerment-tanken i teaterarbetet återfinns i nutidens socialarbete i det som man kallar t.ex. ett partnerskapsförhållande eller samfundssocialarbete. Forskningsresultaten utmanar socialarbetare att se potentialen i invandrarna istället för att stämpla dem som offer eller integrationsobjekt. Det skulle även finnas utrymme och orsak till att utöka den konstnärliga verksamheten inom den sociala sektorn.