Den flyende fästmön : tvångsäktenskap som grund för internationellt skydd inom ramverket för EU:s gemensamma asylsystem
Granström, Mirjam (2019)
Granström, Mirjam
Åbo Akademi
2019
Julkaisu on tekijänoikeussäännösten alainen. Teosta voi lukea ja tulostaa henkilökohtaista käyttöä varten. Käyttö kaupallisiin tarkoituksiin on kielletty.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2019052116242
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2019052116242
Tiivistelmä
Många flickor och kvinnor tvingas idag ansöka om internationellt skydd utanför hemlandet som följd av att de riskerar tvångsäktenskap och olika former av könsrelaterat våld. Flera stater anser att tvångsäktenskapet kränker individens grundläggande rättigheter, men likväl möter de flickor och kvinnor som söker skydd på grund av tvångsäktenskap ofta olika slags problem under asylprocessens gång. Avhandlingens syfte är att redogöra för i vilken utsträckning tvångsäktenskap kan utgöra en grund för internationellt skydd inom ramverket för EU:s gemensamma asylsystem och vilka praktiska utmaningar flickor och kvinnor möter då de söker skydd i fall av tvångsäktenskap.
I avhandlingen visas att det under de senaste årtiondena har tagits flera initiativ såväl i EU som internationellt för att uppmärksamma tvångsäktenskap och olika former av könsrelaterat våld. I avhandlingen belyses också de svårigheter sökande mött i asylprocesserna med hänseende till frågor som är könsrelaterade. För det första framkommer det att asylregleringen som syftar till att bekämpa tvångsäktenskap och övrig könsrelaterad förföljelse är vag, vilket resulterar i en varierande tolkning av dylika fall medlemsstaterna emellan. Avsaknaden av en gemensam och internationellt accepterad definition av tvångsäktenskap försvårar ytterligare tolkningen. För det andra existerar det en bristande förståelse för tvångsäktenskapets karaktär, enligt vilken tvångsäktenskapet tolkas som ett privat och kulturellt fenomen.
I avhandlingen föreslås således att flera initiativ tas för att säkerställa att EU:s asylreglering överensstämmer med FN:s flyktingkommissariats riktlinjer, Istanbulkonventionen och relevanta människorättsinstrument vars syfte är att skydda kvinnor från könsrelaterad förföljelse. Ytterligare uppmanas medlemsstaterna uppmärksamma könsrelaterade aspekter inom asylbedömningen samt undvika inkonsekvent bedömning, enligt vilken det anses möjligt att utvisa flickan eller kvinnan till ett land där hon riskerar tvångsäktenskap, samtidigt som tvångsäktenskap är förbjudet i landets egen nationella lagstiftning.
I avhandlingen betonas slutligen att bedömningen av asylanspråk borde utgå från individens personliga situation och erfarenheter snarare än från den generella situationen i sökandes hemland. Flickor och kvinnor borde inte förutsättas söka skydd hos manliga släktingar utan deras behov av internationellt skydd borde bedömas utgående från om de som självständiga individer kan leva ett tryggt och anständigt liv i hemlandet eller inte.
I avhandlingen visas att det under de senaste årtiondena har tagits flera initiativ såväl i EU som internationellt för att uppmärksamma tvångsäktenskap och olika former av könsrelaterat våld. I avhandlingen belyses också de svårigheter sökande mött i asylprocesserna med hänseende till frågor som är könsrelaterade. För det första framkommer det att asylregleringen som syftar till att bekämpa tvångsäktenskap och övrig könsrelaterad förföljelse är vag, vilket resulterar i en varierande tolkning av dylika fall medlemsstaterna emellan. Avsaknaden av en gemensam och internationellt accepterad definition av tvångsäktenskap försvårar ytterligare tolkningen. För det andra existerar det en bristande förståelse för tvångsäktenskapets karaktär, enligt vilken tvångsäktenskapet tolkas som ett privat och kulturellt fenomen.
I avhandlingen föreslås således att flera initiativ tas för att säkerställa att EU:s asylreglering överensstämmer med FN:s flyktingkommissariats riktlinjer, Istanbulkonventionen och relevanta människorättsinstrument vars syfte är att skydda kvinnor från könsrelaterad förföljelse. Ytterligare uppmanas medlemsstaterna uppmärksamma könsrelaterade aspekter inom asylbedömningen samt undvika inkonsekvent bedömning, enligt vilken det anses möjligt att utvisa flickan eller kvinnan till ett land där hon riskerar tvångsäktenskap, samtidigt som tvångsäktenskap är förbjudet i landets egen nationella lagstiftning.
I avhandlingen betonas slutligen att bedömningen av asylanspråk borde utgå från individens personliga situation och erfarenheter snarare än från den generella situationen i sökandes hemland. Flickor och kvinnor borde inte förutsättas söka skydd hos manliga släktingar utan deras behov av internationellt skydd borde bedömas utgående från om de som självständiga individer kan leva ett tryggt och anständigt liv i hemlandet eller inte.