Att anmärka på markplaneringen : En granskning av medborgarnas delaktighet i planläggningsprocessen
Sundback, Elin (2017)
Sundback, Elin
Åbo Akademi
2017
Julkaisu on tekijänoikeussäännösten alainen. Teosta voi lukea ja tulostaa henkilökohtaista käyttöä varten. Käyttö kaupallisiin tarkoituksiin on kielletty.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2017112655070
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe2017112655070
Tiivistelmä
Sedan hållbar utveckling införlivats i samhällsdebatten har staten strävat mot att öppna upp markanvändningsplaneringen för medborgarna. Det har man gjort för att främja möjligheterna för medborgarna att vara delaktiga i processen mellan valen, och möjliggöra direkt kontakt mellan medborgarna och planläggarna. Målsättningen har varit att öka medborgarnas rättssäkerhet i en förvaltningsprocess som ställer stora krav på god förvaltning.
Enligt mark- och bygglagen (132/1999) 30 § 1 mom. ges kommunmedlemmarna och intressenter bl.a. möjlighet att framföra sina åsikter beträffande planförslaget genom en anmärkning. Det sker under tiden då planförslag läggas fram offentligt i enlighet med planläggningsprocessens program för deltagande och bedömning. Jag har valt att granska den delen av planläggningsprocessen genom att klassificera anmärkningar som inkom på förslaget till Vasa stads generalplan 2030 utifrån en modell baserad på Veikko Erantis doktorsavhandling Individuals Doing Politics från 2016
Modellen bygger på att det finns en begränsad repertoar av principer som kan tas i beaktande när man skall utgå från det allmännas bästa i situationer då planläggningen leder till att omgivningen förändras. Man kan säga att motivet för individen att ta initiativ till en politisk handling ofta beror på att personliga intressen står i konflikt mot andra intressen. Det som kan anses vara allmännyttigt kan indelas i sju intressesfärer: boendemiljö, god förvaltning, teknologi, miljö, popularitet, inspiration och ekonomisk nytta, och därför kan ”det enda tänkbara alternativet” variera utifrån olika individers eller gruppers värdering av olika principer. För anmärkningarnas argument är det också av betydelse hur allmängiltiga de är, d.v.s. om anmärkningens argument berör ett personligt intresse, en liten grupp människor med nära anknytning till varandra, eller platsen eller om argumentationen är generell och allmängiltig. Utifrån intressesfär och allmängiltighet värderas argumenten av andra i den allmänna debatten.
Mitt syfte var att undersöka vem som anmärker, vilken typ av argument som anmärkningarnas initiativtagare använder och vilka sakfrågor anmärkningarna berör. Jag undersökte även de åtgärder som planläggningskontoret vidtog beträffande planläggningen utifrån anmärkningarna för att eventuellt kunna uttala mig om anmärkningarna som verktyg för medborgarna att delta i planläggningen och planläggningsprocessen. Sammanfattningsvis kan man konstatera att man i de flesta anmärkningar använde argument som handlade om boendemiljön och argumenten fördes på en personlig intressenivå. Det intressantaste analysresultatet var att anmärkningarna som saknade uttalade argument för en ändring gav upphov till flera åtgärder på planförslaget än anmärkningar med fler än tre uttalade argument för ändringar i planen. Min undersökning visar att såvitt anmärkningar innehåller intressekonflikter av något slag kan anmärkningens initiativtagare inte förvänta sig att anmärkningen skall ha konkret verkan på planen. Det kan till en viss grad uppfattas som ett spel för galleriet. Men som en del av den demokratiska processen kan man ändå anse att det finns en poäng med att anmärka om syftet med anmärkningen är att få uttrycka sin åsikt och ingå i beslutsunderlaget för de politiska beslutsfattarna.
Enligt mark- och bygglagen (132/1999) 30 § 1 mom. ges kommunmedlemmarna och intressenter bl.a. möjlighet att framföra sina åsikter beträffande planförslaget genom en anmärkning. Det sker under tiden då planförslag läggas fram offentligt i enlighet med planläggningsprocessens program för deltagande och bedömning. Jag har valt att granska den delen av planläggningsprocessen genom att klassificera anmärkningar som inkom på förslaget till Vasa stads generalplan 2030 utifrån en modell baserad på Veikko Erantis doktorsavhandling Individuals Doing Politics från 2016
Modellen bygger på att det finns en begränsad repertoar av principer som kan tas i beaktande när man skall utgå från det allmännas bästa i situationer då planläggningen leder till att omgivningen förändras. Man kan säga att motivet för individen att ta initiativ till en politisk handling ofta beror på att personliga intressen står i konflikt mot andra intressen. Det som kan anses vara allmännyttigt kan indelas i sju intressesfärer: boendemiljö, god förvaltning, teknologi, miljö, popularitet, inspiration och ekonomisk nytta, och därför kan ”det enda tänkbara alternativet” variera utifrån olika individers eller gruppers värdering av olika principer. För anmärkningarnas argument är det också av betydelse hur allmängiltiga de är, d.v.s. om anmärkningens argument berör ett personligt intresse, en liten grupp människor med nära anknytning till varandra, eller platsen eller om argumentationen är generell och allmängiltig. Utifrån intressesfär och allmängiltighet värderas argumenten av andra i den allmänna debatten.
Mitt syfte var att undersöka vem som anmärker, vilken typ av argument som anmärkningarnas initiativtagare använder och vilka sakfrågor anmärkningarna berör. Jag undersökte även de åtgärder som planläggningskontoret vidtog beträffande planläggningen utifrån anmärkningarna för att eventuellt kunna uttala mig om anmärkningarna som verktyg för medborgarna att delta i planläggningen och planläggningsprocessen. Sammanfattningsvis kan man konstatera att man i de flesta anmärkningar använde argument som handlade om boendemiljön och argumenten fördes på en personlig intressenivå. Det intressantaste analysresultatet var att anmärkningarna som saknade uttalade argument för en ändring gav upphov till flera åtgärder på planförslaget än anmärkningar med fler än tre uttalade argument för ändringar i planen. Min undersökning visar att såvitt anmärkningar innehåller intressekonflikter av något slag kan anmärkningens initiativtagare inte förvänta sig att anmärkningen skall ha konkret verkan på planen. Det kan till en viss grad uppfattas som ett spel för galleriet. Men som en del av den demokratiska processen kan man ändå anse att det finns en poäng med att anmärka om syftet med anmärkningen är att få uttrycka sin åsikt och ingå i beslutsunderlaget för de politiska beslutsfattarna.