Förtroende och medieanvändning: En studie i sambandet mellan finländska kommuninvånares medieanvändning och deras förtroende för kommunen och den kommunala verksamheten
Kaski, Christoffer (2017)
Kaski, Christoffer
Åbo Akademi
2017
Julkaisu on tekijänoikeussäännösten alainen. Teosta voi lukea ja tulostaa henkilökohtaistakäyttöä varten. Käyttö kaupallisiin tarkoituksiin on kielletty.
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe201706016967
https://urn.fi/URN:NBN:fi-fe201706016967
Tiivistelmä
Syftet är att undersöka förhållandet mellan medieanvändning och förtroende bland kommuninvånarna i Finland och den huvudsakliga forskningsfrågan är därmed om det finns något samband mellan kommuninvånarnas medieanvändning och deras förtroende för kommunens verksamhet. Vidare strävas i denna avhandling efter att svara på om användningen av olika informationskanaler kan medföra variation i förtroende för kommunens verksamhet bland invånarna och om olika individegenskaper påverkar invånarnas medieanvändning och förtroende för kommunen.
Den teoretiska referensramen består av två huvuddelar, varav den första är förtroende och den andra kommunikation och medieanvändning. I den första delen behandlas förtroende på ett allmänt plan och vilka faktorer som kan leda till variationer i förtroende och därefter presenteras kommunikation som ett sätt att uppnå och bibehålla förtroende. I den andra delen behandlas först kommunikation och därefter presenteras olika kanaler via vilka invånarna kan ta del av information om den offentliga sektorn.
Ur den teoretiska referensramen härleds ett antal förväntningar. Den första förväntningen är att det finns ett positivt samband mellan kommuninvånarnas medieanvändning, för att ta del av information om verksamhet och beslut i kommunen, och deras förtroende för kommunen och den andra förväntningen är att kommuninvånarnas användning av kommunens egna och elektroniska informationskanaler leder till högre förtroende för kommunen. För det tredje förväntas att kommunstorlek och individegenskaper, såsom kön, ålder och utbildning, har ett samband med medieanvändning och förtroende.
Resultatet visar för det första att det inte finns ett samband mellan kommuninvånarnas medieanvändning och deras förtroende för kommunen och att variationen i förtroendet byggs upp av andra faktorer. För det andra visar resultatet att det är kommunens egna informationskanaler och icke-elektroniska sådana som de invånare som ändå uppvisar ett stort förtroende för kommunen använder sig av. För det tredje pekar avhandlingen på att ålder är den enda individegenskap som medför variation i både medieanvändning och förtroende. Kommunstorlek har ett samband med förtroende, men inte med medieanvändning, och de övriga individegenskaperna, det vill säga kön och utbildning, har inte någon inverkan på varken medieanvändning eller förtroende för kommunen.
Den teoretiska referensramen består av två huvuddelar, varav den första är förtroende och den andra kommunikation och medieanvändning. I den första delen behandlas förtroende på ett allmänt plan och vilka faktorer som kan leda till variationer i förtroende och därefter presenteras kommunikation som ett sätt att uppnå och bibehålla förtroende. I den andra delen behandlas först kommunikation och därefter presenteras olika kanaler via vilka invånarna kan ta del av information om den offentliga sektorn.
Ur den teoretiska referensramen härleds ett antal förväntningar. Den första förväntningen är att det finns ett positivt samband mellan kommuninvånarnas medieanvändning, för att ta del av information om verksamhet och beslut i kommunen, och deras förtroende för kommunen och den andra förväntningen är att kommuninvånarnas användning av kommunens egna och elektroniska informationskanaler leder till högre förtroende för kommunen. För det tredje förväntas att kommunstorlek och individegenskaper, såsom kön, ålder och utbildning, har ett samband med medieanvändning och förtroende.
Resultatet visar för det första att det inte finns ett samband mellan kommuninvånarnas medieanvändning och deras förtroende för kommunen och att variationen i förtroendet byggs upp av andra faktorer. För det andra visar resultatet att det är kommunens egna informationskanaler och icke-elektroniska sådana som de invånare som ändå uppvisar ett stort förtroende för kommunen använder sig av. För det tredje pekar avhandlingen på att ålder är den enda individegenskap som medför variation i både medieanvändning och förtroende. Kommunstorlek har ett samband med förtroende, men inte med medieanvändning, och de övriga individegenskaperna, det vill säga kön och utbildning, har inte någon inverkan på varken medieanvändning eller förtroende för kommunen.