|
Jordbrukare Arvo Moilanen 27.4.1970 Laukas Jag har fått ta del av det brev Ni efter valet sände till ordföranden för centerpartiet. Eftersom där finnes ett försök att närapå skjuta huvudskulden för centerpartiets valnederlag på mig, så beslöt jag att skriva till Eder för den händelse fakta skulle kunna vara till någon hjälp. Ni vet lika bra som jag, att jag icke har varit centerpartiets ledare, lika litet som jag var ordförande för agrarpartiet. Under min presidenttid har såväl agrarförbundet som centerpartiet fritt fattat sina beslut. Kanske Ni orkar dra Er till minnes att jag år 1958 det var enda gången -- i förväg varnade agrarförbundet för att gå med i regeringen. Jag tror att resultaten visade, att min ståndpunkt var riktig. Ej heller har jag beordrat partiet att gå med i någon regering. Där finnes en riksdagsgrupp och en delegation, som fattar besluten; halvtannat hundratal självständiga kvinnor och män. År 1966 hölls två delegationsmöten, innan beslutet om regeringsengagemang fattades (Yliruusi torde också ha varit med och fattat det!). Och Ni säger att beslutet fattades av Kekkonen och Moskva! O heliga enfald! Ni ordar om Nordek, som Ni ändå torde veta jämförelsevis litet om. Österrike ville ännu för några år sedan försöka bli medlem i den europeiska ekonomiska unionen, men på grund av landets neutralitet vart därav intet, och det torde det ej heller bli av Sveriges medlemskap, om landet håller fast vid neutraliteten. Finlands ekonomiska intressen går att sköta utan medlemskap i den ekonomiska unionen, men vi kan även fritt bli medlemmar, det innebär blott slutet på vår neutralitetspolitik. Ni kanske kan märka, att samlingspartiet nu, då det trevar efter medverkan i regeringen, har upphört att tala om Nordek, vartill en anslutning skulle ha gjort trovärdigheten hos vår neutralitetspolitik tvivel underkastad. Ni säger att jag har företagit 90% av mina resor till östliga länder. Låt oss räkna efter. Officiella statsbesök har jag gjort i Sverige, Danmark, Island, Norge, Österrike, England (två gånger), Kanada, Förenta Staterna, Frankrike, Indien, Belgien, Tunisien, Egypten (före sexdagarskriget), alltså 14. Officiella besök i öst: Sovjetunionen (2 gånger, senast 1960), Polen, Bulgarien, Rumänien (strax efter Nixon), Ungern och Tjeckoslovakien, alltså 7. Dessutom ett besök i Jugoslavien, som är ett obundet land. Vidare har jag gjort inofficiella besök både i väst och öst, troligen oftare i väst än i öst. Många av de inofficiella besöken i Sovjetunionen har ägt rum i första hand i tecknet av handelspolitiska frågor och lantbruksekonomiska produktionsproblem, och ofta har jag därvid lyckats, vilket bl a bevisas av de tacksägelser de lantbruksekonomiska organisationerna tillsänt mig.^1 En gång var jag i Novosibirsk, och den gången torde Ni icke ha varit missnöjd med resultatet. Här är nu fakta beträffande Eder beräkning, att jag kantänka skulle ha företagit 90 % av mina resor österut. Huru kan en dylik samvetslös förvanskning vara möjlig, då jag av Edert brev märker att Ni vaket följer med vad som händer i offentligheten. Ni kan väl troligen ej ha lagt märke till att tiderna förändrats så pass, att de stora västliga ländernas ledare ber att få besöka Moskva, men icke alltid blir mottagna? En förfrågan efter senaste val visade att över 90% ansåg landets utrikespolitik lyckad; opponenterna var i första hand samlingspartiet och kommunisterna. För egen del är jag verkligen nöjd med vår utrikespolitik, man behöver blott nämna förstärkningen av vår neutralitet, värdskapet för Salt-förhandlingarna, medlemskapet i FN :s säkerhetsråd, initiativet till en europeisk säkerhetskonferens mm. Såsom jag av de behärskat hållna delarna av Edert brev kan märka är Ni en förnuftig karl, men huru kan Ni, uppenbarligen på grund av motståndarnas propaganda, fara ut mot vår utrikespolitik. Om någonting här i landet har lyckats efter kriget, så har det hittills varit utrikesförbindelserna, såväl i väst som öst. Beträffande inrikes och den ekonomiska politiken har det funnits skäl till klander, t ex den lantbruksekonomiska skattereformen har gått på tok. Men för mig berättades det att Lantbruksproducenternas Centralförbund och till och med Vennamo var för reformen. Jag är lika ledsen som Ni över att Ni röstade på mig vid senaste presidentval. Ni känner samvetskval över Edert förfaringssätt, och jag lider med Er. Försök nu att härda ut som en man ytterligare några år, ty vid nästa val är jag icke kandidat, varför Ni då kan rösta in en bättre ledare för vårt lands utrikespolitik, att döma av Edra åsikter är det Junnila. Månntro icke denna förväntans glädje skall lindra Er skuldkänsla en aning. Bristerna till trots genomlever Finland den starkaste perioden i sitt ekonomiska liv, och låt oss hoppas att den skall bli varaktig och att bristerna skall gå att avhjälpa med förenade ansträngningar. Men rikets framgång är avhängig av framtiden, ej av det förgångna. Ni torde vara en av dem som blivit kvar i vinterkrigets löpgravar och ej lyckats komma ur dem. Arbetet till det självständiga Finlands fromma utföres under nya förhållanden, dock annorstädes än i de gamla skyttegroparna. Jag är alltjämt road av Era 90%. Det är ju därför man rent av hatar mig. Oj, oj! Men fakta då. -------- 1 Under dessa resor har jag överenskommit om att Sovjetunionen inköper några miljoner kilo smör. ost. mjölkpulver mm, som man ej lyckats sälja vid de normala handelsförhandlingarna. -------- |