Herr Magister Martti Qvist           18.10.1963 Tavastehus

Med anledning av Edert brev av den 9 dennes behöver jag ej ändra ett ord av vad jag tidigare skrev till Er på grund av den utrikespolitiska delen i boken Pidot Aulangolla.

Detta har ju naturligtvis även Ni klart för Er. Jag skulle ej heller ha fortsatt vår korrespondens, men en detalj i Edert brev tvingar mig att svara Er och korrigera Er uppfattning, som är i allra högsta grad felaktig. Ni nämner i Edert brev att Ni icke trodde på justitiekansler Honkas möjligheter, men Ni ansåg det viktigt att han skulle ha fått försöka. Och vidare skriver Ni att "Ni bägge kandidater betraktade avsägelsen såsom en riktig lösning, och jag fick den uppfattningen att avgörandet var priset för en korrekt hållning från Sovjetunionens sida". Till detta ber jag att få säga, att jag för egen del ansåg det såsom ytterst viktigt och även såsom taktiskt oundgängligt att Honka skulle vara med i spelet ända till slutet. Det är möjligt, att jag efter valet har yttrat att han fattade ett riktigt beslut då han vägrade ställa upp som presidentkandidat, men faktiskt ansåg jag det före hans vägran och före valet vara av största vikt att han vore med i spelet, såsom jag sade, ända till slutet. Nu bör man komma ihåg att Honkas avsägelse ej var bekant vid förhandlingarna i Novosibirsk om de aktuella spörsmålen. Redan detta i och för sig ger vid handen, att den gemensamma resolution som tillkom i Novosibirsk ingalunda tillkom därför att Honkas avsägelse skulle ha varit någon sorts "pris eller villkor". Den uppfattningen, att jag skulle ha rest till Novosibirsk för att servera herr Honkas huvud på ett fat, är både märkvärdig och fullständigt felaktig. Jag nödgas också konstatera, att Ni i detta avseende är 100-procentigt på fel spår. Och detta konstaterande måste jag göra med tungt sinne, medan det visar huru litet en upplyst man i en mycket hög ställning trots allt vet om allmänt kända saker.

Jag har ingalunda någonting att invända mot att Ni låter mitt tidigare brev läsas av dem som deltagit i denna makalösa debatt om utrikespolitiken. Men ett offentliggörande av brevet skulle jag ej för närvarande anse såsom tillrådligt. Detta därför, att den av Eder utgivna bokens skadeverkningar ytterligare skulle öka efter ett offentliggörande av mitt brev. Det kan jag säga, att sådana skadeverkningar redan nu har förekommit.

Det kan vara möjligt, att jag själv i något senare skede publicerar detta brev.