TAL VID KONUNG FREDERIKS FESTMIDDAG PÅ CHRISTIANSBORG

3. 9. 1957 i KÖPENHAMN

De stormiga tider, som så många stater fått genomleva i vår hårt prövade världsdel, besparades tyvärr inte heller Danmark. Under dessa svåra år lärde vi finländare oss att uppskatta Danmarks manliga och stolta lugn, dess modiga, okuvliga framtidstro, dess målmedvetna kamp för frihet och oberoende.

Vi minns, och vi kommer alltid att med tacksamhet och rörelse minnas den storartade offervilja som Danmarks folk, trots sina egna svårigheter, i många år visade gentemot vårt folk. De band som då knöts är hållfasta och de har på ett varaktigt sätt stärkt samhörighetskänslan mellan oss.

För Finland är Danmark landet med sol och värme även hos mänskorna, skönhet, innerlighet och älskvärt lynne. Det har i långa tider blåst milda och vänliga vindar från danskarnas land till våra karga nejder. Välgörande fläktar av humanism, av tro på människan, av hjärtevärme.

Bland den rika mängd intryck som betytt så mycket för oss har ett flertal utlöst värdefulla nationella impulser. Dansken Rasmus Rask, vars vackra betyg om vårt språk alla våra skolbarn känner till, bidrog för mer än hundra år sedan till att inge den gryende finska nationalkänslan självtillit. Dansken Grundtvig lärde oss något senare att stilla bildnings- och kunskapshungern hos vårt folk och att fördjupa ungdomens medborgarkänsla. Våra jordbrukares lott har på ett varaktigt sätt underlättats genom danska föredömen - för att nämna ännu ett bland otaliga fall av värdefull växelverkan mellan våra länder.

Det var här i Köpenhamn som Finlands representanter för första gången deltog i Nordiska rådets möten. Vi som hade förmånen att då vara med skall inte glömma hjärtligheten i det mottagande våra nordiska vänner beredde oss.

Det är knappast någon tillfällighet att den danska huvudstadens namn är så nära förknippat med viktiga händelser i nordiskt samarbete. Här undertecknades år 1955 den samnordiska konventionen om social trygghet och, för några veckor sedan, överenskommelsen om upphävande av passkontroll vid de internordiska gränserna.

Dessa två urkunder är betecknande för arten av nordiskt samarbete, för strävan att främja den enskildes frihet och trygga hans tillvaro. Mycket återstår ännu att göra. Men till nya ansträngningar eggas vi väl alla av vissheten om de stora förutsättningar som finns för fortsatt framgångsrik samverkan. Vi har ju så många gemensamma drag, åskådningssätt och ideal, våra länder är alla i stort sett av samma storleksordning, och vi besjälas alla av samma vilja att med förenade krafter hänge oss åt fredliga värv.

Samma strävan till fred och ömsesidig förståelse, till måttfullhet och hänsynstagande kan väl anses prägla det samarbete våra länder beflitar sig om i Förenta nationernas hägn, denna högt syftande verksamhet som jordens folk förenat sig om för att gemensamt skapa en bättre värld.